En apa i Rågsved
En apa i Rågsved av Anna Suvanna Davidsson
Det här är Anna Suvanna Davidssons debutroman och en riktig bladvändare. Den är lättläst och det känns som att läsa en personlig blogg, då kapitlen är namngivna och ibland väldigt korta.
Berättelsen kretsar kring Tess som är ihop med Rikard och som hon har tre små döttrar med. Deras förhållande är inte bra då de (eller snarare han) bråkar om minsta lilla, han klagar på och lär henne hur hon ska göra vissa saker som t.ex. att plocka in i diskmaskinen och nedvärderar henne på alla möjliga sätt. Gör han det inte med mening så förstår han inte att det är fel. För hon kan ju inte lära sig av sina misstag om han inte lär henne, säger han. När hon har försökt göra slut skrattar han åt henne och utför känslomässig utpressning. Ena stunden berättar hon för vänner och familj hur det är för att i nästa skynda sig att ändra sitt uttalande för att de inte ska oroa sig för henne. På middagar hos hans syster är systern ännu värre och mer rak på sak om Tess vikt och gör rasistiska uttalanden framför barnen, vilket Tess till slut får nog av och börjar säga ifrån. En kedjereaktion utifrån hennes mod och agerande utlöser att hon till slut bryter upp med Rikard, och hennes styrka sätts på prov om hon verkligen klarar av att hålla sig och inte gå tillbaka än en gång. Ångest, veckovisa byten av barnen, sex- och kärleksförbindelser och ännu mer ångest avlöser varandra samtidigt som hon försöker hitta tillbaka till sig själv och sitt vanliga jag efter ett förhållande där hon varit kuvad.
Det är en sorglig men samtidigt väldigt rolig skildring av ett destruktivt förhållande i alla dess faser. Man får lära känna Tess och alla hennes sidor. Varje kvinna borde känna igen sig i henne, oavsett sexuell läggning och som kärlekstörstande individ. Författaren är ärlig och rak, offermentaliteten är avskalad fastän faktumet är sant och det känns mer som ett krasst konstaterande hur det är att vara fast i ett dåligt förhållande och de kluvna känslor som kommer med det. Speciellt som man har små barn som den ene spelar ut inför den andre. Slutklämmen för boken kan summeras i bokens två sista meningar: "Kroppen söker alltid kärlek och kvinnor slutar aldrig kämpa."
Berättelsen kretsar kring Tess som är ihop med Rikard och som hon har tre små döttrar med. Deras förhållande är inte bra då de (eller snarare han) bråkar om minsta lilla, han klagar på och lär henne hur hon ska göra vissa saker som t.ex. att plocka in i diskmaskinen och nedvärderar henne på alla möjliga sätt. Gör han det inte med mening så förstår han inte att det är fel. För hon kan ju inte lära sig av sina misstag om han inte lär henne, säger han. När hon har försökt göra slut skrattar han åt henne och utför känslomässig utpressning. Ena stunden berättar hon för vänner och familj hur det är för att i nästa skynda sig att ändra sitt uttalande för att de inte ska oroa sig för henne. På middagar hos hans syster är systern ännu värre och mer rak på sak om Tess vikt och gör rasistiska uttalanden framför barnen, vilket Tess till slut får nog av och börjar säga ifrån. En kedjereaktion utifrån hennes mod och agerande utlöser att hon till slut bryter upp med Rikard, och hennes styrka sätts på prov om hon verkligen klarar av att hålla sig och inte gå tillbaka än en gång. Ångest, veckovisa byten av barnen, sex- och kärleksförbindelser och ännu mer ångest avlöser varandra samtidigt som hon försöker hitta tillbaka till sig själv och sitt vanliga jag efter ett förhållande där hon varit kuvad.
Det är en sorglig men samtidigt väldigt rolig skildring av ett destruktivt förhållande i alla dess faser. Man får lära känna Tess och alla hennes sidor. Varje kvinna borde känna igen sig i henne, oavsett sexuell läggning och som kärlekstörstande individ. Författaren är ärlig och rak, offermentaliteten är avskalad fastän faktumet är sant och det känns mer som ett krasst konstaterande hur det är att vara fast i ett dåligt förhållande och de kluvna känslor som kommer med det. Speciellt som man har små barn som den ene spelar ut inför den andre. Slutklämmen för boken kan summeras i bokens två sista meningar: "Kroppen söker alltid kärlek och kvinnor slutar aldrig kämpa."
Kommentarer
Trackback