Forgetmenot

Minnen av honom av Collen Hoover

 

Kenna har suttit av ett femårigt straff för vållande av annans död när hon bestämmer sig för att återvända till staden där det hände. Trots att hon förstår att de flesta hatar henne är hennes största önskan att få träffa sin fyraåriga dotter som hon födde men blev tvungen att lämna ifrån sig. Farföräldrarna ansökte och fick vårdnaden om dottern Diem. 
När Kenna dyker in i stadens bar träffar hon barägaren Ledger. Ledger blir genast nyfiken på henne och känner inte igen henne som sin bästa väns mördare, som han hatat så länge. Snart blir det ett faktum och trots starka och tudelade känslor får de en trevande relation. Det gör det både lättare och svårare när Kenna förstår att Ledger är närvarande i Diems liv och lika beskyddande som om han vore hennes riktiga pappa. 

 

Det här var en stark berättelse om försvinnande, försoning och förlåtelse. Det var ingen feelgoddroman men inte heller en renodlad feelbadroman. Man kunde lätt förutse händelserna men hoppades i mitt stilla sinne på att bli överraskad. Det var något tillrättalagt men inget som inte var konstigt eller ologiskt på något sätt. Jag hade lite svårt att komma in i boken då de kommande elva kapitlen efter det första började med "Jag ...". Förstahandsperspektiv är ett knepigt grepp och det krävs ett varierat språk för att det ska bli bra. Svårt dock att veta om det är hos författaren eller i översättnigen det brister. Även korrfel kunde man se i den här utgåvan, både angående tempus och perspektiv. Strukturen byggdes upp med vartannat kapitel Kenna och vartannat Ledger, båda med hjälv av förstahandsperspektiv. Det var lite stökigt till en början men man kom in i det. Även kapitel där Kenna skriver brev till den framlidne Scotty byggs upp på ett fint sätt då de även har en funktion i berättelsen. Efter kapitel tolv slukade jag boken helt och hållet och det var inte bara en tår som fälldes vid flera tillfällen.