Forgetmenot

En lång heldag med bara min mamma. Så härligt! Vi var uppe ganska tidigt för att åka in och röja på stan. Det var ganska skönt, men väldigt ovant och skrämmande att få känna pulsen igen efter livet ute på vischan. Hur ska det gå när jag kommer tillbaka? Vi gick ut och in i de flesta butikerna inne i city, och till slut hittade jag en skinnkjol som jag ville ha, och det i den sista HM butiken vi kunde komma på. Mamma köpte den första kappan hon såg, men det gjorde hon först efter ett par timmar och i en annan butik än den första. Vi fick i oss lite mat i restaurangen längst bort i Gallerian innan dagen slutade med bio, Låt den rätte komma in. Det är kul att veta och känna igen sig där de har spelat in den, men de var även uppe i Luleå för att få till alla riktiga snövinterscener - och där har jag ju aldrig varit. Den var bra, och riktigt läskig vid sina ställen fastän jag visste vad som komma skulle. Det var inte så som jag hade föreställt mig det, men ja, jag kände absolut igen mig i allt det som hände - eftersom jag läst boken. Och därför vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om filmen än så länge. Jag kom på mig själv att sitta och tänka på filmiska grejer som ful inredning och bortglömt ärr. Men visst var det snyggt gjort. Dock blev jag besviken på speciellt en scen som jag redan då jag läste boken tänkte och uppfylldes av en vilja att göra en film av just det. Scenen då en massa katter löper amok över en nyss biten kvinna. Jag såg det framför mig när jag läste det hur man skulle kunna göra det. Drypa in en skyltdocka i makrill eller annat katt-gott så att de hoppar på och äter sig upp på kroppen på henne. Hänger sig fast i hennes armar, och vägrar släppa taget då hon försöker skaka sig loss dem. Förhållandevis var det bra, även om det var trickfilmat - men jag tror att det hade kunnat bli bättre. Kanske var det inte en högt prioriterad scen. Men jag är även besviken på det oavslutade kapitlet om Håkan. Det känns inte alls utarbetat. Det sista man fick se av honom var när han slängde sig ned från sjukhusfönstret, när han just hade blivit biten av Eli. Hur tänkte John Ajvide när han skrev om sin bok egentligen?!? Hur kunde han bortse från det faktum han själv hade skrivit i boken och det som jag anser att man förstår i filmen också: att man inte kan dö hur lätt som helst som vampyr? Han dog inte alls i fallet. Jag väntade bara på att han skulle komma hem till Eli som det vanställda han hade blivit, men kanske hade det blivit lite väl brutalt och skabbigt om man skulle filma ett styckmord av honom ...  Det enda jag kan komma på är att han skulle kunna komma tillbaka i Hanteringen av odöda om det mot förmodan skulle bli film och inte en teveserie, men nej.. som min mamma sade, de är helt två olika berättelser. Den handlade ju inte om vampyrer, och det var ju det han blev. Jag undrar bara varför? Skulle det inte varit bättre troligt att gestalta de olika tillvägagångsätten för en vampyr att dö på? Som kvinnan som brann upp, försöket till att sticka en kniv (och okej, det var ju det som boken slutade med - kanske man bestämde att inte ta med det för att det på sätt och vis redan hade gestaltats av det misslyckade försöket) eller när hon började blöda när hon inte hade blivit inbjuden. Antagligen hade hon väl tappat så mycket blod att hon till slut hade dött. Det skulle vara en intressant fråga till John Ajvide Lindqvist om jag i framtiden skulle råka möta på honom. Det vore överhuvudtaget intressant att möta honom. Och såsom han har gjort om sin bok till filmmanus, vilket vi precis har snuddat på i utbildningen, så kan man analysera filmens beståndsdelar och på så sätt se vad som bygger upp bok respektive filmmanus. Tyvärr måste jag sammanfattningsvis säga att trots den bra och välrescenserade filmen så väger boken tyngre. Det ger mig viss vånda till hur jag själv ska ställa mig i frågan om jag vill skriva en bok eller ett filmmanus... Och det slår mig att tänk om jag själv skulle göra ett smärre mästerverk någon gång i framtiden? Tänk om jag skulle råka bli rikskändis över en natt? Tänk om jag någon gång skulle få pryda mitt  hem med en guldbagge? Tänk om, ja.