Forgetmenot

Berätta aldrig det här av Frida Boisen

 

Det här är en gripande självbiografi som startar på Mors dag 2007. Hon blir grattad av sin man och dotter som väcker henne med sång. Dagen därpå får hon beskedet att hennes mamma gått bort. Själv glömde hon bort att gratta sin mamma under dagen och fick heller inte tag på henne efter att hon hade ett missat samtal från henne. Hon vet direkt att mamman tagit livet av sig. I lägenheten när de åker dit hittar hon ett brev från Trygg-Hansa att livförsäkringen är uppsagd och en handskriven lapp som säger att: Nu fick du som ville. 

 

Boken drabbar en totalt och därför gick det också snabbt att läsa den. Den är skriven i presens, både i bokens nu när hon hanterar sorgen och i hennes minnen från barndomen när man får växa upp med Frida. Man får lära känna henne som en mjuk och inkännande person som fick parera både sina föräldrar och deras relation till varandra. Trots allt hon fick utstå som barn och ungdom med både mamman och pappan låter hon kärleken skina igenom, vilket visar vilken otrolig styrka den kvinnan måste ha. Insikten om moderns psykiska sjukdom, och bitterheten som skapade den. Eller vad kom egentligen först ..? 

Jag antar att man som anhörig måste tro på att det är en psykisk sjukdom som ligger till grund för självmord ... Det är i alla fall så jag tänker när jag skriver på mitt egna bokprojekt som bär på samma teman; självmord och tystnadskultur. För tystnadskultur är starkt förknippat med självmord, som är ett så tabubelagt och tungt ämne. Lärdomen kommer därefter - att man måste börja prata om det. Men det är inte för inte att det är ett svårt ämne, kanske framförallt för anhöriga. De som lider av tankarna kommer inte vara de första att dra upp det heller, det vet jag av egna erfarenheter ...

 

Boken skildrar inte bara hur förödande offermentalitet och bitterhet kan vara, utan också livet däremellan. Man kan nog inte förstå hur hårt det tar att få ett sådant sista meddelande av sin egen  mamma. Jag lämnas inte oberörd av den här boken och tänker fortfarande mycket på henne och hennes historia. Jag hoppas du mår bättre nu, Frida. Tack för att du delat med dig!