Before I wake
Before I wake
Regi: Mike Flanagan
Manus: Mike Flanagan, Jeff Howard
Skådespelare: Kate Bosworth, Jacob Tremblay, Thomas Jane m.fl.
Jessie och Mark sörjer fortfarande sin son Seans död när de får hem ett fosterbarn Cody, 8 år. Codys största intresse är fjärilar och har en bok om det. Om nätterna bläddrar han i den och dricker energidrycker, för att inte somna. Han är livrädd för att somna och ha sina mardrömmar om Cankerman som han är övertygad om åt upp hans mamma, som dog när han var liten. Jessie har det motsatta problemet att inte kunna somna. När hon hittar hans gömma med energidrycker och han till slut somnar, dyker fjärilar upp i tomma intet i huset. De inser att Cody har en förmåga drömma drömmar som blir till verklighet för alla. När de börjar berätta om Sean och de börjar se honom om nätterna vill Jessie ännu mindre somna, medan Mark blir den omhuldande fadern.
Det här är egentligen en väldigt vacker och subtil berättelse gjord som en klassisk skräckfilm. Med Mike Flanagan som regissör och manusförfattare som är känd för sina skräckfilmer (Oculus, Hush, Doctor Sleep) och serien The haunting of Hill house som var riktigt bra, hade jag bara bra förväntningar på den här filmen. (Geralds game var desto sämre och förtjänar nästan en egen recension bara den.)
Vi knäckte filmen ganska tidigt, både symboliskt sett och hur det skulle sluta, vilket förtog lite av skräcken även om det ingick popup-effekter som gav utdelning. Temat om sömnen och drömmar, att de båda inte vill sova var helt i min smak. Jag kom att tänka på min favoritfilm Dragonfly som också är en fantastiskt fin film och som har en liten läskig ton, men den är verkligen inte byggd som en skräckfilm även om man använder skräckmoment som pop-up effekter och som ett sätt att berätta just den berättelsen. Flanagan invände dock mot att placera sin film i skräckgenren och kallade den själv för en fabel eller övernaturligt drama. Manuset och karaktärerna hade kunnat byggas ännu mer och lite mer logik i vissa scener och konsekvenser kunde ha förklarats, annars gick den, åtminstone hos mig, hela vägen hem.
