Fanny Hill - en kvinnas lusfyllda memoarer
Fanny Hill är en fulsöt historia som jag bara inte kan låta bli att älska. Den bygger på romanen med original titeln Memoirs of a woman of pleasure, skriven av John Cleland. Boken var skandalomsusad med tanke på den skildrande sexualiteten, och Cleland blev tillsammans med sin förläggare åtalad. Boken hann publiceras och flera versioner, både censurerade och icke sådana, gavs ut. I en utgåva var det ett tillägg om homosexualitet mellan män som vissa historiker menar på att det var det som gav upphov till åtal. 1748 skrev Cleland sin bok när han satt i gäldstuga (ett häkte där man sitter om man är skuldsatt, i väntan på att anhöriga ska betala) i London, och 1963 (214 år senare!) frigavs den första gången. 1970 publicerades slutligen en ocensurerad version av Fanny Hill efter ännu ett åtal där man hade yrkat på att boken snarare var en hyllning till normalt om än något fräckt sex snarare än porr, men som åtalaren hänvisade till en piskscen förlorade de åtalade.
Det har gjorts flera filmversioner av Fanny Hill, den som tillhör mig är den från 2007 skriven av Andrew Davies för BBC (regi James Hawes) där Rebecca Night spelar Fanny Hill. Den är som sagt väldigt sexig, och jag köpte filmen bara för att, nästan säker på att det var ett dåligt köp som vissa filmköp har varit för mig ibland. Men jag är förvånad att den var så bra som den var. Det kändes ganska snart att det var en film i pretty woman - stil, men den var mycket bättre.
Den handlar om Fanny Hill som växte upp som den söta, snälla flickan i en by i 1700-talets England men som i filmens början förlorar sina föräldrar. Filmen utgår och berättas av henne själv då hon i ett senare skede i livet sitter och skriver brev till någon man inte vet vem. Hon berättar hur hon som hemlös får erbjudandet att följa med en barndomsbekant, Phoebe, till London och finna lyckan där. Phoebe presenterar henne för madame Brown som tar emot henne med öppna armar. Fanny träffar Browns andra tjänsteflickor, och hon får veta att hon ska passa upp på männen som ofta kommer på besök i hemmet. Fanny blir den eftertraktade jungfrun. Hon förstår nog inte riktigt vad det går ut på, och slåss emot när mannen som hon tycker stinker och har obehagliga ögon kommer för att ta det han vill ha. Hon får en andra chans, för han var ju faktiskt inte varlig med henne. En annan man har lagt anbud på henne till veckan därpå, men helst vill hon ju välja sin käresta själv. Så en kväll när hon är på väg uppför trappan stöter hon på en ung, blond kille vid namn Charlie som hon dröjer kvar vid med blicken, och de båda faller på första ögonkastet för varann. När hon stiger upp på morgonen finner hon honom sovandes i en fåtölj, och han talar om att han kvällen innan dränkte sina sorger i whiskey istället för att ta en annan hora, hon är den enda han vill ha. Han övertygar henne om att han är rik, och att hon kan rymma med honom istället för att ge bort sig till andra - och de sticker med Brown skrikandes efter sig att hon har en skuld att betala. De tar in på hotell, och de stannar inne i tre dygn då hon ger honom sin oskuld. Han friar till henne, och hon svarar ja. Han ger henne allt hon vill ha, men snart blir han pank och de måste besöka hans pappa för att få tillåtelse till giftermål och mer pengar. När de kommer in i den stora salen som hans kontor och ser pappans ryggtavla fattar man det innan man ens hinner tänka efter, det är den burdusa mannen. Han blir förbannad och fattar var sonen hittat henne någonstans, men Charlie fattar ingenting. Fanny själv blir förstås förnärmad när han skriker hora efter henne och känner igen honom, och de får fly tomhänta och förskjutna från hans hem. Charlie får reda på vad det handlade om, och är förstås lycklig över att han fick det hans pappa inte kunde få för pengar. Men han inser snart att han inte har råd att blir förskjuten av sin far. Just som Fanny berättar att hon är gravid får han att brådskande ärende till sin far, och de blir båda två hoppfulla om att det kan vända. /Jag själv är lycklig över filmen vid det här laget, men fattar att det kommer vända och hinner inte ens tänka klart den tanken när det väl gör det./ Charlie återvänder inte. Fanny väntar en hel dag, innan hon åker tillbaka till huset där fadern bor för att ta reda på vad som hänt Charlie, och får med sig hyrestanten från hotellet som sällskap. Fadern berättar att Charlie är ute till havs mot Västindien och att hon aldrig igen kommer få se honom. Hon blir förtvivlad, och får missfall på stört. Hon får bo kvar på hotellet hos tanten, fast med stor skuld till henne. Tills en dag då en rik man som kommer och erbjuder sig att betala hennes skuld och räkningar, i utbyte mot att han får träffa henne tre nätter i veckan. Utan några andra val accepterar hon hans erbjudande. Fortfarande förtvivlad över Charlie väljer hon att inte känna någonting när hon är med denna man, men han lyckas med tiden få henne att njuta och nästan börja älska honom. And so I learned the extremes of sensual delight need, have nothing to do with true love. A cruel lession for a girl with a romantic disposition. But I think many woman may have made that bittersweet discovery for themselves. Now I was truly learning to be a woman of pleasure. Men bara nästan, hon säger att han kan få hennes kropp, men hennes hjärta kommer alltid att tillhöra någon annan. De lever som bra älskare, tills den dag när hon går in och ser honom in action med en annan kvinna. Han finner det märkligt att hon blir arg, för hon kan ju knappast bli svartsjuk när hon har sitt hjärta på annat håll. Hon blir snarare sårad för att hon fattar hur han behandlar henne (som en hora). En lyxhora, är ju vad hon har blivit med honom. Hon bestämmer sig för att hämnas på honom och förför butlern som han har anställt till hennes service, och hon tror att de är kvitt. I själva verket, för att han älskar henne för mycket som han säger, måste han göra tvärtom - och förskjuter henne. Hon måste flytta därifrån och beger sig till barndomskompisen som i början kopplade henne till Brown, och får stanna hos där hos Ms. Cole och deras "familj" som fungerar på samma sätt, om än bättre och mer smakfullt med bättre män. /Knappast säger jag, karlar är karlar. / Fanny har blivit eftertraktad, och hon kan börja välja sina karlar. Phoebe blir så småningom avundsjuk på Fannys status, och klankar ned på henne och säger att hon inte ska tro att hon är så mycket bättre. Hon antyder också att hon har en käresta som Fanny nog inte skulle gilla att hon hade. Senare visar det sig att det är rikemannen, och de båda sitter och gör varandra svartsjuka i varsina soffor mitt emot varandra när han kommer för att träffa Phoebe. Till slut reser han sig upp och beordrar killen att sluta röra Fanny, och han ber Fanny att ta tillbaka honom. Han förlåter och säger att han älskar henne, vill ha henne, men hon däremot gör det inte. Hennes hjärta tillhör bara Charles. Säger att det är för sent, att hon trivs där hon är :"Jag är hellre en ärlig hora och håller mina känslor för mig själv." Han blir fly förbannad, och kallar de alla snuskiga horor. /Vilket de ju är, haha. Kåta karlar får fan i mig skylla sig själva. Använder de sig av eller utnyttjar horor ska de inte få känslor, en horas jobb går ut på att just inte kyssas eller blanda in sina känslor - annars får de lika mycket skylla sig själva de också om hororna skulle få för sig att må dåligt./ Han hotar dem alla att han ska anmäla dom. Vilket han också gör. Poliser kommer, men hon lyckas fly i tumultet och hamnar än en gång hemlös för en stund. Den lilla stunden är en natt ute på gatan, där hon blir sexuellt utnyttjad. "The characters and the scenery might be different, but I was playing the same part." /Ja, en hora är alltid en hora. Lika mycket som karlar alltid är karlar i samma situation. Lyxhora som gatuhora, eller ett verktyg som i otrohet. Pengar eller inte, som sagt. Och vilja. Väljer en tjej att vara leva som hora, sälja sig eller utnyttja karlar för sin egen skull är det hennes val. Lika olagligt som det är att köpa och sälja sex borde det väl vara att utnyttja obetalt, som i otrohet. Det är ju bara pengarna som gör skillnaden!/ Samma natt finner hon en äldre man i en gränd som blivit rånad, som hon hjälper att ta sig hem. Som tack bjuder han henne på middag och bjuder henne skjuts hem. Som hon inte har ett hem eller någon familj, får hon stanna som hushållerska hos honom. Eftersom han litade på henne ville hon inte råna honom på hans rikedomar, och hon fick hon lära sig att dygden har sina fördelar precis som synden. Han låter henne efter bara ett par veckor stanna hos honom som bara vän, och i sitt brev skriver/berättar hon för oss att i tre månader bemödade jag mig om att förtjäna den kärlek han gav mig. Han avlider och testamenterar hela sitt arv till henne, och hon blir återigen en förmögen kvinna. I och med det lämnar hon London för att åka tillbaka till sitt barndomshem. I droskan på väg hem rider det en svartklädd man på en vit häst, och stoppar ekipaget. Han drar ut henne och av sin förklädnad och avslöjar sig som vem då? Charles, naturligtvis, efter lång tids sökande efter henne. "I found you!" "You won't love me anymore. You know nothing of what has happened to me ..." "I do. I've learnt a lot in looking for you. You are not to blame. What else were you ment to do in the circumstances? Let put the past behind us and marry, as we were intended to." "You don't have to. I would be happy to be your mistress." "I would only be happy if you are my wife." And so we renew our love in most delightful way. /Lyckligt!/
As the moral of my story, my story have morals ... It seems to me life is very complicated we must all get throught it the best we can. Virtue is always preferable to advice but we can't always choose, can we?
Mycket fin film, älskade den. Även om den var lite förutsägbar på sina ställen, så var den lika mycket inte det på andra ställen. Den är en film värd att ses, för det finns så mycket känsla och liv i den trots den ganska ytliga, hårda verkligheten. Men att den handlar om att faktiskt vara en hora, acceptansen av det och att njutning inte har någonting med äkta kärlek att göra. Lite ironiskt att den kom i min ägo, min sensmoral på det hela är att det är hårfin skillnad på en hora och ett horaktigt beteende.
Det har gjorts flera filmversioner av Fanny Hill, den som tillhör mig är den från 2007 skriven av Andrew Davies för BBC (regi James Hawes) där Rebecca Night spelar Fanny Hill. Den är som sagt väldigt sexig, och jag köpte filmen bara för att, nästan säker på att det var ett dåligt köp som vissa filmköp har varit för mig ibland. Men jag är förvånad att den var så bra som den var. Det kändes ganska snart att det var en film i pretty woman - stil, men den var mycket bättre.
Den handlar om Fanny Hill som växte upp som den söta, snälla flickan i en by i 1700-talets England men som i filmens början förlorar sina föräldrar. Filmen utgår och berättas av henne själv då hon i ett senare skede i livet sitter och skriver brev till någon man inte vet vem. Hon berättar hur hon som hemlös får erbjudandet att följa med en barndomsbekant, Phoebe, till London och finna lyckan där. Phoebe presenterar henne för madame Brown som tar emot henne med öppna armar. Fanny träffar Browns andra tjänsteflickor, och hon får veta att hon ska passa upp på männen som ofta kommer på besök i hemmet. Fanny blir den eftertraktade jungfrun. Hon förstår nog inte riktigt vad det går ut på, och slåss emot när mannen som hon tycker stinker och har obehagliga ögon kommer för att ta det han vill ha. Hon får en andra chans, för han var ju faktiskt inte varlig med henne. En annan man har lagt anbud på henne till veckan därpå, men helst vill hon ju välja sin käresta själv. Så en kväll när hon är på väg uppför trappan stöter hon på en ung, blond kille vid namn Charlie som hon dröjer kvar vid med blicken, och de båda faller på första ögonkastet för varann. När hon stiger upp på morgonen finner hon honom sovandes i en fåtölj, och han talar om att han kvällen innan dränkte sina sorger i whiskey istället för att ta en annan hora, hon är den enda han vill ha. Han övertygar henne om att han är rik, och att hon kan rymma med honom istället för att ge bort sig till andra - och de sticker med Brown skrikandes efter sig att hon har en skuld att betala. De tar in på hotell, och de stannar inne i tre dygn då hon ger honom sin oskuld. Han friar till henne, och hon svarar ja. Han ger henne allt hon vill ha, men snart blir han pank och de måste besöka hans pappa för att få tillåtelse till giftermål och mer pengar. När de kommer in i den stora salen som hans kontor och ser pappans ryggtavla fattar man det innan man ens hinner tänka efter, det är den burdusa mannen. Han blir förbannad och fattar var sonen hittat henne någonstans, men Charlie fattar ingenting. Fanny själv blir förstås förnärmad när han skriker hora efter henne och känner igen honom, och de får fly tomhänta och förskjutna från hans hem. Charlie får reda på vad det handlade om, och är förstås lycklig över att han fick det hans pappa inte kunde få för pengar. Men han inser snart att han inte har råd att blir förskjuten av sin far. Just som Fanny berättar att hon är gravid får han att brådskande ärende till sin far, och de blir båda två hoppfulla om att det kan vända. /Jag själv är lycklig över filmen vid det här laget, men fattar att det kommer vända och hinner inte ens tänka klart den tanken när det väl gör det./ Charlie återvänder inte. Fanny väntar en hel dag, innan hon åker tillbaka till huset där fadern bor för att ta reda på vad som hänt Charlie, och får med sig hyrestanten från hotellet som sällskap. Fadern berättar att Charlie är ute till havs mot Västindien och att hon aldrig igen kommer få se honom. Hon blir förtvivlad, och får missfall på stört. Hon får bo kvar på hotellet hos tanten, fast med stor skuld till henne. Tills en dag då en rik man som kommer och erbjuder sig att betala hennes skuld och räkningar, i utbyte mot att han får träffa henne tre nätter i veckan. Utan några andra val accepterar hon hans erbjudande. Fortfarande förtvivlad över Charlie väljer hon att inte känna någonting när hon är med denna man, men han lyckas med tiden få henne att njuta och nästan börja älska honom. And so I learned the extremes of sensual delight need, have nothing to do with true love. A cruel lession for a girl with a romantic disposition. But I think many woman may have made that bittersweet discovery for themselves. Now I was truly learning to be a woman of pleasure. Men bara nästan, hon säger att han kan få hennes kropp, men hennes hjärta kommer alltid att tillhöra någon annan. De lever som bra älskare, tills den dag när hon går in och ser honom in action med en annan kvinna. Han finner det märkligt att hon blir arg, för hon kan ju knappast bli svartsjuk när hon har sitt hjärta på annat håll. Hon blir snarare sårad för att hon fattar hur han behandlar henne (som en hora). En lyxhora, är ju vad hon har blivit med honom. Hon bestämmer sig för att hämnas på honom och förför butlern som han har anställt till hennes service, och hon tror att de är kvitt. I själva verket, för att han älskar henne för mycket som han säger, måste han göra tvärtom - och förskjuter henne. Hon måste flytta därifrån och beger sig till barndomskompisen som i början kopplade henne till Brown, och får stanna hos där hos Ms. Cole och deras "familj" som fungerar på samma sätt, om än bättre och mer smakfullt med bättre män. /Knappast säger jag, karlar är karlar. / Fanny har blivit eftertraktad, och hon kan börja välja sina karlar. Phoebe blir så småningom avundsjuk på Fannys status, och klankar ned på henne och säger att hon inte ska tro att hon är så mycket bättre. Hon antyder också att hon har en käresta som Fanny nog inte skulle gilla att hon hade. Senare visar det sig att det är rikemannen, och de båda sitter och gör varandra svartsjuka i varsina soffor mitt emot varandra när han kommer för att träffa Phoebe. Till slut reser han sig upp och beordrar killen att sluta röra Fanny, och han ber Fanny att ta tillbaka honom. Han förlåter och säger att han älskar henne, vill ha henne, men hon däremot gör det inte. Hennes hjärta tillhör bara Charles. Säger att det är för sent, att hon trivs där hon är :"Jag är hellre en ärlig hora och håller mina känslor för mig själv." Han blir fly förbannad, och kallar de alla snuskiga horor. /Vilket de ju är, haha. Kåta karlar får fan i mig skylla sig själva. Använder de sig av eller utnyttjar horor ska de inte få känslor, en horas jobb går ut på att just inte kyssas eller blanda in sina känslor - annars får de lika mycket skylla sig själva de också om hororna skulle få för sig att må dåligt./ Han hotar dem alla att han ska anmäla dom. Vilket han också gör. Poliser kommer, men hon lyckas fly i tumultet och hamnar än en gång hemlös för en stund. Den lilla stunden är en natt ute på gatan, där hon blir sexuellt utnyttjad. "The characters and the scenery might be different, but I was playing the same part." /Ja, en hora är alltid en hora. Lika mycket som karlar alltid är karlar i samma situation. Lyxhora som gatuhora, eller ett verktyg som i otrohet. Pengar eller inte, som sagt. Och vilja. Väljer en tjej att vara leva som hora, sälja sig eller utnyttja karlar för sin egen skull är det hennes val. Lika olagligt som det är att köpa och sälja sex borde det väl vara att utnyttja obetalt, som i otrohet. Det är ju bara pengarna som gör skillnaden!/ Samma natt finner hon en äldre man i en gränd som blivit rånad, som hon hjälper att ta sig hem. Som tack bjuder han henne på middag och bjuder henne skjuts hem. Som hon inte har ett hem eller någon familj, får hon stanna som hushållerska hos honom. Eftersom han litade på henne ville hon inte råna honom på hans rikedomar, och hon fick hon lära sig att dygden har sina fördelar precis som synden. Han låter henne efter bara ett par veckor stanna hos honom som bara vän, och i sitt brev skriver/berättar hon för oss att i tre månader bemödade jag mig om att förtjäna den kärlek han gav mig. Han avlider och testamenterar hela sitt arv till henne, och hon blir återigen en förmögen kvinna. I och med det lämnar hon London för att åka tillbaka till sitt barndomshem. I droskan på väg hem rider det en svartklädd man på en vit häst, och stoppar ekipaget. Han drar ut henne och av sin förklädnad och avslöjar sig som vem då? Charles, naturligtvis, efter lång tids sökande efter henne. "I found you!" "You won't love me anymore. You know nothing of what has happened to me ..." "I do. I've learnt a lot in looking for you. You are not to blame. What else were you ment to do in the circumstances? Let put the past behind us and marry, as we were intended to." "You don't have to. I would be happy to be your mistress." "I would only be happy if you are my wife." And so we renew our love in most delightful way. /Lyckligt!/
As the moral of my story, my story have morals ... It seems to me life is very complicated we must all get throught it the best we can. Virtue is always preferable to advice but we can't always choose, can we?
Mycket fin film, älskade den. Även om den var lite förutsägbar på sina ställen, så var den lika mycket inte det på andra ställen. Den är en film värd att ses, för det finns så mycket känsla och liv i den trots den ganska ytliga, hårda verkligheten. Men att den handlar om att faktiskt vara en hora, acceptansen av det och att njutning inte har någonting med äkta kärlek att göra. Lite ironiskt att den kom i min ägo, min sensmoral på det hela är att det är hårfin skillnad på en hora och ett horaktigt beteende.
Kommentarer
Trackback