Aj, aj
Var tvungen att gå och vaccinera mig för tbe idag. Jag hatar verkligen sprutor, mer nu än förr om åren känns det nästan som, vilket är lite konstigt. Det är fem år sedan jag tog den senaste sprutan, då kändes det som att hon stack in den i muskeln på mig. Så jag trodde att det skulle göra lika ont idag, men det var en annan kvinna som gjorde det bättre den här gången. Fick dock en sådan ångest så att det började göra ont i överarmen redan i bilen på väg dit. Muskeln spände sig och mindes den där nästan sköna smärtan, ungefär som när man har varit på gymmet och pumpat hårt. Men det gick som sagt bra, med hjälp av ett minne av någon skapade jag ett inre lugn så att musklen kunde slappnade av. Jag var rädd att det faktiskt skulle göra ont i muskeln om den var bara så lite spänd. Ett typiskt exempel på att ångest föder ångest, fast tvärt om. Att med ren viljekraft döda den sekundära ångesten för att dämpa den första. Måste jag nog tänka på lite oftare. Så ingen inre smärta, bara lite ont när hon stoppade in nålen. Nu är det fem år till nästa gång det är dags. Jag behöver inte få, hjärnhinneinflammation i alla fall. Förresten är det bara var tredje person som drabbas av det och varje tionde av förlamning. Annars kan man var sjuk i feber, trötthet, huvud - och muskelvärk i upp till tre dagar. Kanske därför man får lite ont i muskeln ändå. När man vaccinerar sig är det ju trots allt en pytteliten mängd av det man vaccienerar sig för som sprutas in i kroppen på en. Brr, jag har alltså tbe!