Kan man spy i sömnen?
Drömde något riktigt kusligt och vidrigt i natt. Att jag åt människokött. Det var inte gott kan jag tala om. Höll på att spy kommer jag ihåg. En familj med en kärring till mamma och syskon, det var ur dem (oss) hon karvade ut köttbitar när vi blev hungriga. Jag ville absolut inte äta av det - vitt kött, som hon påstod smakade som kyckling med tomatsås (blod). Usch! Någon påstod att det piffade upp rätten att blanda i köttfärssås. Inte vet jag, jag smakade aldrig, det räckte med lukten för att få min mage att vända sig ut och in. Kärringen lyckades på något konstigt sätt proppa i mig några bitar och när jag som bäst höll på att spy upp drägget skällde hon ut mig med att jag kommer svälta ihjäl. Drömmarna kom och gick in varandra, det är ingen idé att försöka få ihop något vettigt när man drömmer så mycket som jag gör. Men på sätt och vis slutade det med att jag flydde hemifrån. Tidigare på natten drömde jag om två karlar som körde bil och krockade inne i en lång tunnel. När den ena gick ur bilen hörde man en duns, som om en lie stöter i marken, och så började han gå (mördarna i halloween, fredagen den 13 osv går, de springer aldrig) emot den andra bilen som mannen inte fick igång. Istället klev han ur och började springa, då började han också springa så att han fick tag i honom och välte omkull honom innan han drog med en kniv från bröstet ner till buken och sprättade upp honom. Jag vände mig snabbt om och blundade, fast jag visste vad som hände - det var ju min dröm. Varför drömmer man så hemskt? Kanske borde det sägas att mördaren var kung Leonidas från filmen 300 som jag såg här om veckan som jag inte tyckte om ett dugg. Även att jag läste ut en bok Förtärande kärlek för inte så länge sen som handlade om en kärlek som slutade med att hon åt upp honom för att för evigt vara tillsammans med honom i kropp och själ. Hon var besatt av tanken av en enda enhet. Lite kan jag förstå det (ta mig inte för en kannibal nu, för det är jag absolut inte) - för så vidare trevligt att läsa om det var det inte. Man blev illamående av de målande beskrivningarna hur hon styckade honom och åt upp vissa delar. Så något finns det som styr ens drömmar - hur de sedan urartar sig är kanske upp till en själv, hur man är och hur ens syn på saker och ting ser ut. Det har jag märkt i vissa drömmar - att man hindrar sig själv och ens dröm på grund av den man är. I och med att de känns så verkliga som om det verkligen har betydelse för framtiden och vilka konsekvenser som kan tänkas bliva tänker man (Jag) efter innan man drömmer vidare - ganska fascinerande.