Forgetmenot

Jag börjar ärligt talat bli rädd för vad som kan hända mina ögon. Jag vill slippa dessa linser som hindrar mig från att vara impulsiv då jag alltid måste tänka efter om jag måste ha med mig linsväskan. Väska eller inte, är också frågan. Ibland är jag tjejen i flykten som inte vill släpa på massa onödigt tjafs. Andra tillfällen är jag hon som bara måste ha det ena och det andra med mig. Linser - hon som klarar av allt arbete vad gäller linser, planering osv eller den andra som vill ha bra syn så att hon kan få ett enklare liv. Kluven som sagt ? jag har inte så många val heller. Nu är ju jag så van med linser även om det är jobbigt emellanåt. Kan mycket väl tänka mig en operation men då finns den där skräcken att det finns en liten risk att bli blind. Skrämmande också att få ögonen uppspärrade.  

Linser eller glasögon ? när jag började använda linser tänkte jag mig att jag skulle använda både glasögon och linser. (Vilket man egentligen borde för att ögonen ska må så bra som möjligt.) Men jag blev snabbt omvänd till att tro att jag passar mycket bättre i linser som någon gärna ville tala om. Ack så det har satt spår. Jag tror inte att det ligger i att jag känner mig ful i glasögon, andra (de flesta) säger att jag passar i glasögon. Det att gömma sig bakom glasögon, inte våga titta ut ? att även om man gör det sitter känslan i glasögonen. Man vill inte titta och man känner sig inklämd bakom de där glasögonen. Jag vet inte. Kanske ligger det något i att man måste se framför sig hela tiden och ha en mer bestämd blick med glasögon då man inte kan vrida ögonen hur som helst så att de blickar utanför glasögonen.

Så sent som i morse ifrån optikern fick jag en panikkänsla att jag inte orkar med mina ögon. Ska beställa nya linser för ett halvår och en gång per år måste man genomgå en synundersökning annars får de inte ge ut linser. Den senaste tiden har jag inte heller trivts med mina linser eftersom min optiker ändrade styrka på ena linsen så att jag får samma styrka på båda linserna. Förut hade jag starkare på vänstra eftersom jag ser bättre med det högra ögat. När jag berättade det blev synundersökningen bra mycket längre och grundligare än det brukar vara så att hon får rätt uppfattning om vad som passar mig bäst. Och jag vet ärligt talat inte själv. Man måste väl lita på dem, även om man någonstans tvivlar.

Man blir näst intill psykiskt störd när man sitter där och ska tala om vad man ser för bokstäver. Har man upprepat raden ett par gånger lär man sig det utantill, byter man sedan öga för att göra om proceduren känner man sig dum att säga något annat än vad det står. Dock, har jag fattat det där sedan förra gången och vet att jag bara verkar dummare om jag inte säger vad jag faktiskt ser. Det gör mig bara själv illa. Förhoppningsvis blir det bra och får vad jag behöver när allt det här är över, när det nu blir det. Ska få pröva de nya linserna innan jag köper något. Men verkar jobbigt om jag får sådana som man ska byta var fjortonde dag istället för månadslinser. Jobbigt nog som det är.