Återkommande drömmar
På tal om liftar, ormar och återkommande drömmar....
När jag var liten och inte kunde sova ordentligt på grund av influensa brukade jag drömma mardrömmar. Samma mardrömmar varje gång. De då jag befann mig i en hiss, som åkte upp och ner men som jag också såg utifrån, som om jag satt på en linbana och svischade förbi om och om igen. De då jag gick vilse i vårt område och kände mig minst i hela världen för att i nästa sekund känna att jag var störst. (Storhetsvansinne?) De om labyrinter som aldrig hade något slut. Eller de då jag på en vinglig, brant trappa/stege gick upp för att komma till en vind för att sedan förska ta mig ner igen. Det var bara när jag var liten och låg sjuk som dessa kom. Annat som jag kunde drömma om som ofta kom tillbaka handlade om ormar, krokodiler, katter och att jag kunde flyga. När katterna invaderade mig i sömnen började de bita sig fast i mina händer och tugga sig uppåt på armarna. Fastän jag skakade på armarna lossade de inte. Något liknande hände med krokodilen då jag försökte fly undan från den. Ormarna ligger mest i en hög och krälar. Men det verkliga i det är att det ungefär har hänt på riktigt, men då med hundar. Åtminstone två gånger har det hänt att en hund bitit sig fast i handen på mig och vägrat släppa. Något jag fortfarande har skräck för och därför tycker jag då bättre om katter som inte är lika bitlystna av sig. Lyckades dock på en katt att nafsa lite på mig när jag klappade den lite för hårdhänt (som om den var en hund). Flyger jag gör jag fortfarande i mina drömmar. Nu ska jag sova och hoppas på en drömlös natt för en gångs skull. Det är väl en förgäves önskan..
När jag var liten och inte kunde sova ordentligt på grund av influensa brukade jag drömma mardrömmar. Samma mardrömmar varje gång. De då jag befann mig i en hiss, som åkte upp och ner men som jag också såg utifrån, som om jag satt på en linbana och svischade förbi om och om igen. De då jag gick vilse i vårt område och kände mig minst i hela världen för att i nästa sekund känna att jag var störst. (Storhetsvansinne?) De om labyrinter som aldrig hade något slut. Eller de då jag på en vinglig, brant trappa/stege gick upp för att komma till en vind för att sedan förska ta mig ner igen. Det var bara när jag var liten och låg sjuk som dessa kom. Annat som jag kunde drömma om som ofta kom tillbaka handlade om ormar, krokodiler, katter och att jag kunde flyga. När katterna invaderade mig i sömnen började de bita sig fast i mina händer och tugga sig uppåt på armarna. Fastän jag skakade på armarna lossade de inte. Något liknande hände med krokodilen då jag försökte fly undan från den. Ormarna ligger mest i en hög och krälar. Men det verkliga i det är att det ungefär har hänt på riktigt, men då med hundar. Åtminstone två gånger har det hänt att en hund bitit sig fast i handen på mig och vägrat släppa. Något jag fortfarande har skräck för och därför tycker jag då bättre om katter som inte är lika bitlystna av sig. Lyckades dock på en katt att nafsa lite på mig när jag klappade den lite för hårdhänt (som om den var en hund). Flyger jag gör jag fortfarande i mina drömmar. Nu ska jag sova och hoppas på en drömlös natt för en gångs skull. Det är väl en förgäves önskan..
Kommentarer
Trackback