Forgetmenot

Inte vilken bok som helst, som sagt. Bortom stjärnan heter den och är skriven av Elisabeth Nemert, men som lika gärna kunde ha varit skriven av mig. För jo, det är en bok som inte är en bok. Det är en självbekräftelse, för mig. Visserligen är jag inte Sofia som boken handlar om, men jag är ändå en Sofia och jag har mina drömmar, mitt öde. Trots att det är en svensk författare som skrivit boken utspelar sig historien långt bak i tiden, då Jesus levde och dog. Sofia blev till den dag då Jesus föddes under en starkt, lysande stjärna som också den föddes på samma gång. Den kommer komma att bli en ledstjärna över Sofia och hennes förutbestämda liv. Hon föds som herdedotter i en svår tid, men att hon är den hon är gör att hon går sin egen väg och förflyttas från Betlehem, via Alexandria till Rom. En otrolig, innehållsrik berättelse som bär med sig sorg, glädje och hopp. För hon har en dröm, en återkommande dröm som handlar om att hon går upp för en bred marmortrappa till ett palats, iklädd en lång klänning i smaragdgrönt och guld med håret uppsatt högt på huvudet och smycken runt halsen, när hon plötsligt får syn på en siluett ev en man, den man som hon vet med hela sitt väsen att han är den hon väntat på i hela sitt liv. Han som kommer förändra hennes liv för evigt. Men det är som sagt bara en dröm. Men vad lever man för, om inte drömmar? Självbekräftande bok, ja. Sofia - den visa. Insikter. Drömmar, hopp. Förutbestämt liv. Behöver jag säga mer?