Forgetmenot

Är väldigt solvarm efter en dag på stranden. Känner fortfarande hur det bränner på huden, fastän jag duschade kallt. Hann läsa ut pågående bok jag hållit på med ett tag, Isprinsessan av Camilla Läckberg. Ganska bra. Lite svår att komma in i men den blev bättre och bättre. Bra story. Min mamma hade ännu svårare för den, att det är barnsligt skrivet. Hm, mja, jag skulle nog inte säga barnsligt men ja... Man har sitt språk som sagt. Jag vet att jag läst böcker av vissa författare bara för den sakens skull att lära känna dennes språk. Om man sedan tar till klyschor eller inte är väl att ta det välkända istället för att hitta på egna uttryck med risk att inte bli förstådd. Tänk om man inte blir förstådd då? Så sitter man där med sin bok, med sig själv som enda värdiga läsare... Det borde alltså vara lika skrämmande att författa en blogg. Men häri kan jag verkligen uttrycka vad det är jag menar också, förklara utan att det verkar konstigt. Eller..? Men det handlar väl ändå att lita på läsare. Om de sedan uppfattar rätt eller fel är inte mitt problem, av just den anledningen att det inte finns något som heter rätt eller fel. Något som jag kommit på är att jag inte alls är rädd för vad folk tycker. Folk får tycka precis vad de vill. Däremot vad de tänker, när de tycker till då de inte vet hela sanningen, har all tydlig fakta och därför drar förhastade slutsatser.