Forgetmenot

Nej, jag har aldrig varit rädd för att dö. Det har nästan varit som ett mantra för mig: Jag är inte rädd för att dö, jag är inte rädd för att dö... Men nu har jag börjat undra, fundera lite. Är man inte rädd för att dö - är man då rädd för att leva? Livet kanske tror att man inte alls är rädd för att döden kan hinna ikapp, och att man istället "väntar" den att dyka upp. Att man kanske letar upp den själv. Men nej, rädd för att leva... Ja, om man inte satsar lite och utmanar livet. Nej, de måste ha ett förhållande, livet och döden. Man måste känna att man lever. Det är först som då döden känns som mest avlägsen men som samtidigt är så fysiskt nära. Man måste leva för att inte behöva vara rädd för döden.