Alla är vi små askungar, så skriv din saga...
Den filmen minns jag annorlunda än så som jag såg den igår. Söt film, väldigt förutsägbar, men ve och fasa repliken som jag trodde jag hade formulerat själv är tydligen inte bara min. Nej, såklart, den är ju självklar. Varför man vill vara ihop med någon: så att jag kan kyssa dig när jag helst vill. Gullilull då... Det slog mig också då att det är sådana filmer, romantiska komedier som alltid slutar på samma sätt, som man faktsikt tycker om. Det spelar ju egentligen inte någon roll vad den innehåller, bara den slutar som man vill. Sedan finns det ju mer eller mindre bra beroende på om de är roliga, spännande, gulliga osv... Pretty Woman och Notting Hill, de två kan jag verkligen se om och om igen, hur många gånger som helst. Speciellt Notting Hill. Alla väntar vi väl på att bli räddade. Det existerar inte bara i filmens värld, det vet jag. Vi måste bara kunna se prinsen utan sin sköld och rustning. Att se kärleken som den är klädd i vardagen, det är ju så den i verkligheten är.. Det är då vi vet att det är kärlek.