Bara jag
Förkylning är bland det värsta jag vet. Det är absolut inte kul. Samtidigt vet jag hur det fungerar på mig, först känner man på sig att man börjar bli förkyld. Dagen efter får man ligga våndas med det, dagen därpå är något bättre då det inte är lika mycket sängliggandes men är ändå låg. Nästa dag är man i stort sett frisk men inte riktigt, sen är det helt borta förhoppningsvis, om det inte är någon värre variant. Den här förkylningen kändes vara mycket längre, fastän den inte alls var det. Yrade lite för mycket, bloggade fastän jag inte borde ha gjort det. Men nu är det full gång igen, ska vara snäll nu det sista som är kvar på året och fira in det nya med öppet sinne. Jag ska inte kalla Pomperipossa för Pomperipossa, hon får heta sitt namn. Får hoppas på att pappas omdöme är det rätta, och att han inte förblindas av kärlek, vilket jag i och för sig inte tror. Inte mer än vad hon gör isåfall. Nej, nog med dem. Jag ska inte hålla på med vad de kan tänkas känna, jag har så det räcker och blir över ändå. Nu snart ner och vara mig själv med dem.