Det fina kom sista dagen på året
Nu kan jag alltså inte kalla idag för idag. Det är en kvart över tolv när jag skriver dessa ord. Tänker på idag som idag. Det var idag som det första snöfallet kom. Inte det allra första kanske, men ändå det man längtat efter. Det som borde ha kommit på julafton, eller tidigare. Det stilla vita snöfallet som gärna kunde ha fallit i större mängd. Under den nattsvarta himlen stod jag och kände de kalla flingorna nudda mina läppar. Där som en kyss så mycket bättre kunde ha gjort större lycka. Det som jag bloggat om förut, om det var regn eller snö kommer jag inte ihåg. Regn för att det är vått och härligt, snö för att det är mer romantiskt. Har inte fått någon i vare sig regn eller snöfall, det kommer att förbli en dröm som jag får fortsätta hoppas infinner sig någon gång i mitt liv.
Är det nu jag förväntas ge mig av mina nyårslöften?
Jag tänker inte ge mig själv några löften som jag inte kan hålla. Men något som jag tänker i så stor mån som möjligt hålla, är att ha ett öppet sinne i år. Jag tänker varken vara förhastad eller för eftertänksam. Men någonstans måste det ju ändå finnas en balans. Och det är den jag hoppas jag får i det framtida år som väntar mig. På samma gång borde jag lova att inte fastna i det förflutna och inte heller vara för inriktad på framtiden. Att leva mer i nuet. Men det kanske inte är det lättaste. Men eftersom löftet inte säger något specifikt så ska jag inte fastna i att verkligen göra det som mantra i allt jag gör. Bara att ha det som en baktanke, precis som jag hade årsskiftet 2005-2006 (att jag skulle engagera mig mer). Inte visste jag vad jag skulle engagera mig i då när jag uttalade löftet. Det infriades först i mars och framåt. Så länge man är sig själv och har öppet sinne till det man gör och tar sig för kan det inte bli fel.
Är det nu jag förväntas ge mig av mina nyårslöften?
Jag tänker inte ge mig själv några löften som jag inte kan hålla. Men något som jag tänker i så stor mån som möjligt hålla, är att ha ett öppet sinne i år. Jag tänker varken vara förhastad eller för eftertänksam. Men någonstans måste det ju ändå finnas en balans. Och det är den jag hoppas jag får i det framtida år som väntar mig. På samma gång borde jag lova att inte fastna i det förflutna och inte heller vara för inriktad på framtiden. Att leva mer i nuet. Men det kanske inte är det lättaste. Men eftersom löftet inte säger något specifikt så ska jag inte fastna i att verkligen göra det som mantra i allt jag gör. Bara att ha det som en baktanke, precis som jag hade årsskiftet 2005-2006 (att jag skulle engagera mig mer). Inte visste jag vad jag skulle engagera mig i då när jag uttalade löftet. Det infriades först i mars och framåt. Så länge man är sig själv och har öppet sinne till det man gör och tar sig för kan det inte bli fel.
Kommentarer
Trackback