Filmer med hjärngympa
På drygt en vecka har jag hunnit se Eternal sunshine of a spotless mind och The cell. Helt olika filmer, en komedi och en thriller. Men ändå så lika. Båda två handlar om hjärnan och det som är våra minnen. Båda kräver aktiva tittare.
Eternal sunshine of a spotless mind handlar om en man och en kvinna som träffas men som efter ett tag går skilda vägar och plågas av minnet av den andre. Därför beslutar de sig på var sitt håll att radera minnet (vilket är helt normalt i filmen) av varandra. Det ska tillägas att de spelas av Kate Winslet och Jim Carrey, ett ganska udda filmpar om man frågar mig. Trodde inte jag skulle gilla filmen så mycket som jag skulle komma att göra när jag visste att Jim Carrey skulle vara med. Han är ju mest känd för sin roll som The mask. Under tiden han sitter med "saken" över huvudet som ska ta bort minnet av henne förstår han att han inte alls vill glömma bort henne. Därför tar han med henne i sina djupt begravda minnen för att behålla henne där, så att inte alla minnen av henne förstörs. Ganska otrolig film, men det är det som gör den så bra. Gillar den starkt. Slutet tänker jag inte avslöja. Helt klart värd att ses!
The Cell är ganska makaber. Den handlar om Jennifer Lopez som psykolog som tillsammans med någon kan gå in i dennes värld genom hjärnkommunikation. Vince Vaugn som är FBI letar frenetiskt efter en mördare som placerar sina offer i en cell som efterhand slås på automatiskt för att fyllas med vatten. En långsam, plågsam död. Sedan bevarar han dem för att kunna hissa upp sig själv med ringar i huden så att han kan ligga och titta på dem uppifrån. Han hittas ganska snabbt in i filmen, men har då kollapsat. J-Lo:s uppgift blir då att gå in i hans grymma värld för att försöka vinna hans förtroende och få reda på var han har sina kvinnor någonstans. Ganska läskig som sagt, men ändå ganska fin. Hon träffar honom som barn och man får se hur hans barndom var, en hemsk pappa bl.a. Filmen slutar med att han får vila hos henne då hon sänker ner honom i vatten, hans största skräck, och dränker honom. Självklart är det inte så illa som det låter. Han ville dö som barn, när han ännu var oförstörd. Så den är bra, men väldigt rå. Vill nog snarare kalla den för en rysare.
Eternal sunshine of a spotless mind handlar om en man och en kvinna som träffas men som efter ett tag går skilda vägar och plågas av minnet av den andre. Därför beslutar de sig på var sitt håll att radera minnet (vilket är helt normalt i filmen) av varandra. Det ska tillägas att de spelas av Kate Winslet och Jim Carrey, ett ganska udda filmpar om man frågar mig. Trodde inte jag skulle gilla filmen så mycket som jag skulle komma att göra när jag visste att Jim Carrey skulle vara med. Han är ju mest känd för sin roll som The mask. Under tiden han sitter med "saken" över huvudet som ska ta bort minnet av henne förstår han att han inte alls vill glömma bort henne. Därför tar han med henne i sina djupt begravda minnen för att behålla henne där, så att inte alla minnen av henne förstörs. Ganska otrolig film, men det är det som gör den så bra. Gillar den starkt. Slutet tänker jag inte avslöja. Helt klart värd att ses!
The Cell är ganska makaber. Den handlar om Jennifer Lopez som psykolog som tillsammans med någon kan gå in i dennes värld genom hjärnkommunikation. Vince Vaugn som är FBI letar frenetiskt efter en mördare som placerar sina offer i en cell som efterhand slås på automatiskt för att fyllas med vatten. En långsam, plågsam död. Sedan bevarar han dem för att kunna hissa upp sig själv med ringar i huden så att han kan ligga och titta på dem uppifrån. Han hittas ganska snabbt in i filmen, men har då kollapsat. J-Lo:s uppgift blir då att gå in i hans grymma värld för att försöka vinna hans förtroende och få reda på var han har sina kvinnor någonstans. Ganska läskig som sagt, men ändå ganska fin. Hon träffar honom som barn och man får se hur hans barndom var, en hemsk pappa bl.a. Filmen slutar med att han får vila hos henne då hon sänker ner honom i vatten, hans största skräck, och dränker honom. Självklart är det inte så illa som det låter. Han ville dö som barn, när han ännu var oförstörd. Så den är bra, men väldigt rå. Vill nog snarare kalla den för en rysare.
Kommentarer
Trackback