Forgetmenot

Vet inte varför men jag har svårare för pappas nya än mammas. Det märks att han tycker om henne. Men hon själv verkar vara en B.I.T.C.H. Babe In Total Control of Herself. Mamma har man mer gemensamt med, jag är ju ganska så insatt i hennes jakt på karlar. Pappa är bara min pappa, som nästan försvinner när han blir den där, som man bara är när man tycker om någon. Han tycker väl om den typen, fastän jag inte förstår varför. Brorsan kallar henne Pomperipossa, själv kan inte låta bli att fundera på om hon bara leker med honom. Hon verkar vara den typen, och det gillar jag inte. Varför ska han gå och kära ner sig i en sådan kvinna?!? Han förtjänar någon bra. Såsom mamma verkar ha funnit en gentleman i sin dejt. Men, jaja, så länge de är lyckliga är jag glad. Eller, tänk om det är tvärtom, att man blir avundsjuk på dem. Eller tänk om det slutar med katastrof, och själv sitter man maktlös och ser på. Tänker att det inte alls är deras egna fel, det är dem som ni är så förbannat kära i som sätter er i trans. Kanske klarar man sig bäst själv, kanske inte ska avundas dem... En sak är säker, ingenting kan bli så självklart som föräldrar tillsammans...