Orkeslös
Fan, vilken natt! Kunde verkligen inte somna på hela natten kändes det som. Var tvungen att gå upp flera gånger för att gå på toaletten och i sängen kunde man inte ligga skönt i någon ställning alls. Ögonen började göra ont efter några timmar, var så trött, men kunde ändå inte somna. Varför tog jag inte med stilnoct hit? Jag visste ju att jag skulle behöva det. Första natten var jag rädd att jag ändå inte skulle kunna somna trots det, och att jag istället skulle börja hallucinera riktigt otäckt eftersom jag hade feber. Otroligt nog somnade jag i alla fall. Pappa kom dock in och väckte mig när klockan var halv tolv. Ögonen värkte, ett tag var jag rädd att jag kanske är på väg att få inflammation igen. Snälla Gud, lämna mina ögon ifred. Mina bröst också. Jag måste nog allvarligt börja tänka på att skaffa tid för en undersökning snart. Jag vill absolut inte att det ska gå så långt att det i värsta fall sprider sig om det visar sig att jag har fått något. Vad som då kan hända vill jag inte tänka på. Orkar inte med all oro och ångest. Förhoppningsvis är jag helt fri från förkylningen om en dag eller två. Men sen då? Det nya året får inte börja fel, hur kommer då resten av året se ut? Nej, den tanken tänker jag inte ens tänka klart. Är det för mycket begärt med lite värme i kylan?