Forgetmenot

Måste väl ändå påstå att det har varit en bra helg, eller..? Var och åt middag med kompisar i Täby. Så långt ifrån där jag själv bor inom Stockholm! Två timmar att komma hem. Ångrar fortfarande att vi inte stannade över natten. Så man hade kunnat fortsätta på den där konversationen jag fick upp med en Johan... Kanske var det bra att avbryta den också i och med att vi kom in på vad som är våra mörka sidor... Hm, är kluven. Hade gärna fortsatt för att få honom att förstå, eller är det så att människor verkligen inte förstår vad panikångest är om man inte själv lider av det? "Alla lider nog av det ibland..." hm, nja. Då vet man inte vad det är om man tror det. Slå upp det för fan och kom sen och säg om ni kommit till insikt. Alla människor har självklart en mörk sida, han själv förklarade att han har en mur och inte låter någon komma nära inpå. Jaha, varför då tänkte jag. Jag får alltså inte ta del av hans mörka sida, nej jag förstår. Vad var det han sade, kärlek är jobbigt? knepigt? vill inte älska? Han tycker om att ha roligt. Jaha! Kan inte påstå att han inte är söt. Men när han säger så börjar man undra, vill man så mycket ibland att man inte bryr sig om vad den andres motiv är? Det sista jag tänker göra är att låta någon, varken han eller någon annan leka med mig. Vet inte vad han menade emellanåt. Kommer ihåg att han tyckte att jag hade sagt något mycket snällt till honom. Även jag fick en komplimang, något som jag lade stor vikt vid i alla fall oavsett om jag tog det positivt eller negativt var att det måste vara ett misstag att slippa ifrån mig. "...du är fri. Du kan få vem du vill." Nej, det är ju just det jag inte får. Han frågade mig sedan om jag är kräsen när någon kom in i rummet. Han fick aldrig nåt svar. Men kräsen... Ska man inte vara kräsen i kärlek? Han menade såklart om jag var kräsen i fråga om vem jag väljer. Ja och nej! Jag är bara noga med vem jag har att göra med. Vi fick inte mycket mera sagt innan jag var tvungen att åka hem. En något underhållande färd då det satt en snubbe och pratade med sig själv som om han kom från en annan planet och kritiserade vår. Förvånansvärt bra sångröst hade han också. Självklart drömde jag om svek, att jag blev jagad och grälade med bästa vännerna på grund av vissafrånigårkväll. Man kan undra om alkoholen hade något med det "deprimerande inslaget" att göra...  Alkohol brukar inte göra mig deprimerad, tvärtom. När vi dessutom började spela volleyboll blev man mer inställsam mot människorna trots att fötterna blev sandiga och iskalla. Medger att jag inte var bästa spelaren, har aldrig varit och kommer aldrig bli, men kände ingen ilska eller förlorad tålamod i och med det som man kunde göra på jumpalektioner ibland när man spelade volleyboll. Love and peace to alcohol...