Gotland med Nasse
Det var en skön dag på stranden idag. Hann även vara där en stund igår när jag kom hem från Gotland. Där blev det också ett par stranddagar. Den dagen då jag och pappa kom dit var den bästa dagen, då stack vi direkt till stranden efter att vi lämnat av bagage i huset. Farfar stannade hemma, Katrin, min faster var redan på stranden med mina småkusiner, så de höll som bäst på att bada när vi kom dit. Och jag kunde inte bada! :( Två dagar senare åkte vi till stranden igen när pappa och farfar spelade golf. Typiskt dom! Då var det stora vågor vilket Aline och Oskar tyckte om. Jag badade med dom, men fick nog efter tio minuter eftersom jag får en konstig åkomma när jag badar nu för tiden. Jag får ont i mina tår, stortår om man ska vara exakt. Fattar nada! Jag som älskar att bada. Eller jag gjorde väl mycket mer när jag var mindre. Min brorsa följde inte med till Gotland. Vi brukade ha kul förr om åren när vi åkte dit på en veckas semester med familjen. (Farmor och farfar har hus där.) Men det var sig likt. Huset stod kvar. Samma lukt. Lukt av släke om man går ner till stenstranden en bit nedanför husområdet. Klätterträdet stod kvar, men något mer dött än det var då. Jag var förstås tvungen att klättra lite för att uppväcka min klätterådra. Älskade att klättra när jag var liten. Nu var det lite mer läskigt och kom till insikt att det är mycket lättare och mindre läskigt att komma upp än ner. Samma insikt när vi åkte bil till en del av ön där det finns en fyr som man kunde gå upp i. Upp var det inte så svårt att komma, men ner... iiih, skräck av tredje graden! För man vet ju att ner måste man... Menmen, roligt var det att minnas lite från barndomen. Att man hade sina kusiner där gjorde det hela lite mer roligt. Oskar blev min Nasse och Aline Tiger. Sex och nio år. Han blev min Nasse när jag propsade på att att få ha honom i mitt knä och hålla om honom lite. Han ville såklart rymma, men efterhand kom han självmant och hoppade själv upp eller sade att: Nasse är här! Aline blev nog lite svartsjuk, därför gjorde jag henne till Tiger. Oskar är dock mysigare på något vis. Så mysigt att bara hålla om hans lilla, varma kropp utan att behöva veta något annat. Ett barns glädje i nuet har man i sin famn. Det är väl därför man ska bevara barnet i sig, så att man kan leva i nuet. Jag fasar för deras framtid...