I was there!
Yees, I was!
London:
Piccadilly Cirkus - In real life det man förut bara sett på teve och liknande.
Madame Toussad - Samuel L. Jackson var helt klart bäst. Hett, verklig blick! Tyckte även om Sean Connery, Tom Jones och Johnny Depp, slurp! ;) Ett stort plus var the horror chamber där riktiga människor var sminkade som döda och sprang runt och skrämde livet ur en. They come this close, sade han, den första döda, och kom upp en centimeter framför en innan han släppte in oss. You don't touch them and they don't touch you. Var det då inte en döing som tyckte om att skrämma mig så mycket så att han för det första kom upp framför mig och inte lät mig komma förbi och nuddade vid mitt hår? Jo! Jag stod där och blundade och nästan njöt av skräcken, den oförbjudna rörelsen som kittlade mig tills jag hörde pappa säga att jag måste gå vidare. För det andra kom han upp igen bakom mig och morrade mig i örat när jag lyckades ta mig förbi honom. Skräck på högsta nivå i höjd med London dungeon. ->
London Dungeon - Teater på högsta nivå! Verkliga människor som var sminkade som döingar eller allmänt läskiga och blodiga berättade Londons historia om hur det var på medeltiden med Jack the Ripper, tortyr med alla dess redskap och hur man kunde döda folk osv... De använde som sagt "publiken", vi var väl ändå 20 personer som gick runt i grupper mellan rummen. Första rummet hade en doktor ett lik (plastdocka) framför sig, och berättade om pesten. Det slutade med att liket satte sig tvärt upp så att alla var tvungna att springa vidare. Mycket läskigt på vägen med alla rum. The judgeroom var nästan läskigast när en domare pekade ut vissa personer för att de skulle ställas till svars. Jag höll mig bakom Simon så att jag inte skulle synas. Ville inte bli dömd till döden... Jag blev dock utsatt för att en kom fram till mig och visade i luften hur man höll för munnen på folk för att de inte skulle skrika och binda fast dem för att sedan karva upp dem som om de var "a piece of flesh" som han sade. Prepare for death och liknande fick man höra mest hela tiden. Trodde att det skulle ta slut flera gånger men det gjorde det aldrig. Det absolut sista var att man skulle bli hängd. Alla fick sätta sig i stolar som hissades upp två, tre meter upp i luften och som sedan släpptes ned som fritt fall. Uppe i taket hängde snaror. Ett tag trodde jag att de skulle föras fram till en och att man skulle bli ombedd att lägga dem om halsen. Som tur var inte. Men stöten var effektfull, upp genom kroppen och fastnade någonstans i halsen. Jag dog inte iaf, trots skräcken.
The Eye - 135 meter som högst. Fin utsikt.
Hyde Park - Var det första vi gick igenom när vi skulle hitta till hotellet. Inte bra första intryck. Jobbigt att gå med en tung väska. Men fint ändå.
Engelsk frukost - vilket vi fick varje morgon på hotellet. En liten överraskning. Rostat bröd med smör och sylt och äggröra med bacon. Jag hoppade över bacon, blä... Inte undra på att engelsmännen ser ut som dom gör när de äter vitt bröd och junk food. Det blev mycket pommefrites vid lunch eller middag. Rompsteak! Vi hittade en jättemysig restaurang, Porcupine hette den. Tjejen som serverade oss roades över att vi kom dit dagen efter igen, satte oss vid precis samma bord, precis samma placering och frågade om vi inte skulle ha samma meny. Jag hejdade mig och tog kyckling istället för rompsteak. Pappa ändrade sin från fish and chips till rompsteak och Simon tog återigen rompsteak, karnivor som han är.
London i helhet var väl positiv. Mycket gående. Trånga tunnelbanor med linjer som går kors och tvärs. Stressig, snabb stad. Dubbeldäckarna och telefonkioskerna var första gången man såg in real life också. Dyr öl. Drack två Guiness sista dagen. Guiness, ska det vara ljummet eller inte?? Min pappa påstod det, isåfall fick jag inte någon av de två gångerna riktigt Guiness. Shoppingen blev aldrig riktigt av - inte kul att gå med en pappa och brorsa när det handlar om sånt dessutom. De vill kolla på herravdelning, jag kvinnokläder. Går vi herr är det ändå bara jag som är uttråkad, när vi kollar på det som jag vill är det två som är uttråkade. Dubbelt så tråkigare för mig! Trippelt!
Kommer jag tillbaka? Ja! Jag gör om allt igen. Jag är en typisk turist. Vill jag bo där? Nej! Borta bra men hemma bäst...!
London:
Piccadilly Cirkus - In real life det man förut bara sett på teve och liknande.
Madame Toussad - Samuel L. Jackson var helt klart bäst. Hett, verklig blick! Tyckte även om Sean Connery, Tom Jones och Johnny Depp, slurp! ;) Ett stort plus var the horror chamber där riktiga människor var sminkade som döda och sprang runt och skrämde livet ur en. They come this close, sade han, den första döda, och kom upp en centimeter framför en innan han släppte in oss. You don't touch them and they don't touch you. Var det då inte en döing som tyckte om att skrämma mig så mycket så att han för det första kom upp framför mig och inte lät mig komma förbi och nuddade vid mitt hår? Jo! Jag stod där och blundade och nästan njöt av skräcken, den oförbjudna rörelsen som kittlade mig tills jag hörde pappa säga att jag måste gå vidare. För det andra kom han upp igen bakom mig och morrade mig i örat när jag lyckades ta mig förbi honom. Skräck på högsta nivå i höjd med London dungeon. ->
London Dungeon - Teater på högsta nivå! Verkliga människor som var sminkade som döingar eller allmänt läskiga och blodiga berättade Londons historia om hur det var på medeltiden med Jack the Ripper, tortyr med alla dess redskap och hur man kunde döda folk osv... De använde som sagt "publiken", vi var väl ändå 20 personer som gick runt i grupper mellan rummen. Första rummet hade en doktor ett lik (plastdocka) framför sig, och berättade om pesten. Det slutade med att liket satte sig tvärt upp så att alla var tvungna att springa vidare. Mycket läskigt på vägen med alla rum. The judgeroom var nästan läskigast när en domare pekade ut vissa personer för att de skulle ställas till svars. Jag höll mig bakom Simon så att jag inte skulle synas. Ville inte bli dömd till döden... Jag blev dock utsatt för att en kom fram till mig och visade i luften hur man höll för munnen på folk för att de inte skulle skrika och binda fast dem för att sedan karva upp dem som om de var "a piece of flesh" som han sade. Prepare for death och liknande fick man höra mest hela tiden. Trodde att det skulle ta slut flera gånger men det gjorde det aldrig. Det absolut sista var att man skulle bli hängd. Alla fick sätta sig i stolar som hissades upp två, tre meter upp i luften och som sedan släpptes ned som fritt fall. Uppe i taket hängde snaror. Ett tag trodde jag att de skulle föras fram till en och att man skulle bli ombedd att lägga dem om halsen. Som tur var inte. Men stöten var effektfull, upp genom kroppen och fastnade någonstans i halsen. Jag dog inte iaf, trots skräcken.
The Eye - 135 meter som högst. Fin utsikt.
Hyde Park - Var det första vi gick igenom när vi skulle hitta till hotellet. Inte bra första intryck. Jobbigt att gå med en tung väska. Men fint ändå.
Engelsk frukost - vilket vi fick varje morgon på hotellet. En liten överraskning. Rostat bröd med smör och sylt och äggröra med bacon. Jag hoppade över bacon, blä... Inte undra på att engelsmännen ser ut som dom gör när de äter vitt bröd och junk food. Det blev mycket pommefrites vid lunch eller middag. Rompsteak! Vi hittade en jättemysig restaurang, Porcupine hette den. Tjejen som serverade oss roades över att vi kom dit dagen efter igen, satte oss vid precis samma bord, precis samma placering och frågade om vi inte skulle ha samma meny. Jag hejdade mig och tog kyckling istället för rompsteak. Pappa ändrade sin från fish and chips till rompsteak och Simon tog återigen rompsteak, karnivor som han är.
London i helhet var väl positiv. Mycket gående. Trånga tunnelbanor med linjer som går kors och tvärs. Stressig, snabb stad. Dubbeldäckarna och telefonkioskerna var första gången man såg in real life också. Dyr öl. Drack två Guiness sista dagen. Guiness, ska det vara ljummet eller inte?? Min pappa påstod det, isåfall fick jag inte någon av de två gångerna riktigt Guiness. Shoppingen blev aldrig riktigt av - inte kul att gå med en pappa och brorsa när det handlar om sånt dessutom. De vill kolla på herravdelning, jag kvinnokläder. Går vi herr är det ändå bara jag som är uttråkad, när vi kollar på det som jag vill är det två som är uttråkade. Dubbelt så tråkigare för mig! Trippelt!
Kommer jag tillbaka? Ja! Jag gör om allt igen. Jag är en typisk turist. Vill jag bo där? Nej! Borta bra men hemma bäst...!
Kommentarer
Trackback