Panikångest
En gång för alla, ångest drabbas alla av till och från. Helt naturligt! Likaså panikångest, men det kan uppkomma när som helst utan någon sorts förvarning. Symptomen är många; hjärtklappning, smärtor eller obehag i bröstet, andnöd - känsla av kvävas eller tappa andan, rädsla för att dö/tappa kontrollen/bli tokig, svindel/yrsel, ostadighetskänslor/matthet, overklighetskänsla, rastlöshet, tomhet i huvudet, lättirriterad, orolig sömn, darra/skaka, stelhet, svetta eller frysa, svårt att svälja osv... De fetmarkerade lider jag själv av. Oftast går det runt i en ond cirkel om man tror att man ska dö. Nu har jag lärt mig att jag trots allt inte dör om jag mot förmodan drabbas. Ibland kan jag förstå vilken orsak som ligger bakom, ibland inte. Det är när det inte finns någon synlig, verklig orsak bakom som det kallas, svår, sjuklig ångest, vilket är svårare att både uthärda och bearbeta. Det jag vet är att man inte ska kämpa emot ångesten utan istället rida ut stormen. Mänsklig närvaro kan vara uppskattat.