Forgetmenot

Kommer ihåg att jag såg filmen Never been kissed för mycket länge sen när jag var barn. Jag gillade att det gav mig rätt att tro på mig själv och mina värderingar. Why kiss fools when you can wait for Mr. Right? Nej, varför göra det om man vill vänta på han med stort H så att det blir rätt. Jag hade nog mina föreställningar hur det skulle vara att ha en pojkvän. Hur han skulle vara och så vidare... Kär i kärleken var vad jag var. Det är jag förmodligen fortfarande. Men nu vet jag hur underbart det faktiskt är på riktigt, om det är som i mina drömmar vill jag inte forska i. Det måste det vara, annars skulle det inte vara som det är. Vad händer om man är kär i kärleken medan kärleken redan finns i räckhåll? Stöter man ifrån den? Är det kärlek om man ännu drömmer om den? Förlåt! Jag vet ju att jag älskar. Utan kärleken hade jag inte kunnat drömma. Nu vet jag att jag drömmer på rikitgt, på den riktiga kärleken. Kommer jag någonsin få den tillbaka..?