Forgetmenot

Jag kan inte låta bli att undra om jag verkligen är värd att leva. Människor gör misstag, lär sig av dem, blir förhoppningsvis förlåtna. Känner mig inte som en människa, inte en värdig sådan i alla fall. Är man inte värd att älskas? Få en andra chans? Bli förlåten? Kanske inte. Om inte jag kan förlåta mig själv, vem kan det då? Om man bär skuld till någon annans misstag blir det så småningom ens eget misstag. Det enda jag kan säga... Förlåt!