Nu växer det ur fårpälsen
Läskigt spännande, alltså!
Klockan var väl halv ett när jag inte kunde somna i natt. Därför beslöt jag mig för att ta snilnoct för att stilla tankarna. Men det slutade inte snurra för det. Istället började jag tänka på att idén med sömnpiller kanske egentligen är bluff, att det kanske är mer psykologiskt än det borde vara. Att om man bara vet att man har tagit det så kommer man att somna! Men det är mest sannolikt att det blir så när man tagit det en längre period. Och jag försöker som sagt inte ta det varje natt. Men jag kunde inte låta bli att tänka i natt. Låg och väntade på att jag skulle känna av pillren men det orkade jag inte fokusera länge på. Tankarna malde på som vanligt, och innan jag visste ordet av det såg jag en ko mitt på golvet. Trodde ett kort ögonblick att det hade vuxit upp en ko ur fårpälsen jag har på golvet. Men jag kunde inte annat än inse att stilnocten hade tagit över kroppen. För det är ändå en härlig känsla. Man blir som ett tomrum där det nästan ekar. Det konstiga var att jag fortfarande kunde tänka (?). Och kossan verkade mycket levande när det såg ut som om den betade. Det stod även något annat i hörnet, en stor mörk skugga som viftade med en hand som om den ville att jag skulle komma. Jag blev ärligt talad arg på mig själv när jag nära på tänkte ställa mig upp för att gå dit, satte mig ändå upp i sängen för att försöka nå och röra det där skumma som ändå inte fanns, något som kom närmre och drog sig undan när jag ville komma nära. Något spännande är det i alla fall att hjärnan kan uppfatta något sådant. Men varför just en kossa? Crazy... Nästa steg är väl att knapra i sig en mitt på ljusa dagen och låta fantasin flöda, så att man ser tydligt...