Visst finns det spöken..?
Det borde vara vetenskapligt bevisat att det finns spöken!
Både fysik, kemi och biologi lär ut att det finns energi. Alla tre ämnena är vidarekopplade till varandra för att man efter tre år i helhet ska förstå varför man gått den naturvetenskapliga linjen. Under en tid läser man till och med vissa kapitel i fysik och kemi parallellt med varandra för att det "handlar om samma saker".
Jag hade ett val, antagligen att göra det jag trodde att jag ville göra eller att börja på en linje som tog det säkra före det osäkra. Om det är något jag vill hålla på med senare kan jag alltid ta upp det då tänkte jag. Det kan inte bli fel. Visst var det jobbigt att gå en linje och plugga något som jag kanske inte tyckte tillförde mig något, varken till mig som människa eller till min "framtid". Eller jo, jag visste att jag ville förstå omvärlden omkring mig, både rymden och handfasta ting, levande som döda, som inte gör någonting ont. Och att jag tror på spöken. (Vad är spöken om inte energi?) Ville kunna förstå allting lite bättre och ha en fast tro. Jag ångrar inte ett dugg, även om jag tvivlade mycket under den tiden. Och alla räkenskaper, usch, tur att man blivit av med eländet säger jag bara. Jag klarade av det och en sak är säker, utan dessa år hade jag inte blivit den jag är idag. Då skulle jag inte vara säker på vad min framtid är. Då skulle jag inte ha träffat den som är det bästa som hänt mig.
Energi är mycket, finns överallt bl.a. i oss människor. Fysik säger ju sig självt, energi är ett kapitel i sig. Behöver jag nämna energiformerna? Kemisk energi är i alla fall en utav dom och där kommer man direkt in på kemi. Att alla ämnen, molekylers bindningar har energi i sig. (Vad har inte molekyler i sig?) Biologi hör även det ihop med kemi. Människokroppen skulle inte fungera (om vi inte äter och får i oss energi). Ett kapitel i biologin som är klassad som den svåraste (som jag bl.a. bara fick ett poäng fel i när vi hade prov i det om jag ska skryta) förklarar immunförsvaret. Minns inte allt som det handlade om, men det var mycket cellkommunikation i olika riktningar kommer jag ihåg. Vet att det var kul i alla fall, annars hade jag inte orkat med.
Energi försvinner aldrig. Den kan omvandlas och åter förenas med världsalltets energi. Energi påverkar allt, oss. Det är spänningar i atmosfären. Rubbningar. Elektricitet består av laddningar. Teve, datorer och annat som kan börja låta mystiskt när en mobil ligger i närheten. Störningar som sagt. När jag är ensam hemma kan jag ibland höra trappan knaka. Det händer väl antagligen något i träet. Men vem säger att det inte är någon på besök som smyger omkring? Varför kan jag ibland känna det som om någon betraktar mig? Har en tendens att känna det just när jag är i badrummet och tvättar mig hos pappa. Utan någon förvarning kan det bara finnas där, bränner på huden. Det har ingen förklaring. Ingen orsak att ens fundera på spöken. Jag kan inte förklara allt vad gäller spöken, och jag försöker inte omvandla någon till att tro något annat än vad man tror på. Men det tål väl att funderas på?
Både fysik, kemi och biologi lär ut att det finns energi. Alla tre ämnena är vidarekopplade till varandra för att man efter tre år i helhet ska förstå varför man gått den naturvetenskapliga linjen. Under en tid läser man till och med vissa kapitel i fysik och kemi parallellt med varandra för att det "handlar om samma saker".
Jag hade ett val, antagligen att göra det jag trodde att jag ville göra eller att börja på en linje som tog det säkra före det osäkra. Om det är något jag vill hålla på med senare kan jag alltid ta upp det då tänkte jag. Det kan inte bli fel. Visst var det jobbigt att gå en linje och plugga något som jag kanske inte tyckte tillförde mig något, varken till mig som människa eller till min "framtid". Eller jo, jag visste att jag ville förstå omvärlden omkring mig, både rymden och handfasta ting, levande som döda, som inte gör någonting ont. Och att jag tror på spöken. (Vad är spöken om inte energi?) Ville kunna förstå allting lite bättre och ha en fast tro. Jag ångrar inte ett dugg, även om jag tvivlade mycket under den tiden. Och alla räkenskaper, usch, tur att man blivit av med eländet säger jag bara. Jag klarade av det och en sak är säker, utan dessa år hade jag inte blivit den jag är idag. Då skulle jag inte vara säker på vad min framtid är. Då skulle jag inte ha träffat den som är det bästa som hänt mig.
Energi är mycket, finns överallt bl.a. i oss människor. Fysik säger ju sig självt, energi är ett kapitel i sig. Behöver jag nämna energiformerna? Kemisk energi är i alla fall en utav dom och där kommer man direkt in på kemi. Att alla ämnen, molekylers bindningar har energi i sig. (Vad har inte molekyler i sig?) Biologi hör även det ihop med kemi. Människokroppen skulle inte fungera (om vi inte äter och får i oss energi). Ett kapitel i biologin som är klassad som den svåraste (som jag bl.a. bara fick ett poäng fel i när vi hade prov i det om jag ska skryta) förklarar immunförsvaret. Minns inte allt som det handlade om, men det var mycket cellkommunikation i olika riktningar kommer jag ihåg. Vet att det var kul i alla fall, annars hade jag inte orkat med.
Energi försvinner aldrig. Den kan omvandlas och åter förenas med världsalltets energi. Energi påverkar allt, oss. Det är spänningar i atmosfären. Rubbningar. Elektricitet består av laddningar. Teve, datorer och annat som kan börja låta mystiskt när en mobil ligger i närheten. Störningar som sagt. När jag är ensam hemma kan jag ibland höra trappan knaka. Det händer väl antagligen något i träet. Men vem säger att det inte är någon på besök som smyger omkring? Varför kan jag ibland känna det som om någon betraktar mig? Har en tendens att känna det just när jag är i badrummet och tvättar mig hos pappa. Utan någon förvarning kan det bara finnas där, bränner på huden. Det har ingen förklaring. Ingen orsak att ens fundera på spöken. Jag kan inte förklara allt vad gäller spöken, och jag försöker inte omvandla någon till att tro något annat än vad man tror på. Men det tål väl att funderas på?
Kommentarer
Trackback