Forgetmenot

... Ur serien Föreställningar. Ikväll utifrån Tanjas synvinkel. En liten bit av sanningen har man nu, sex veckor kvar och man har hela. Men jag irriterar mig mycket på att allt inte stämmer helt överens med förra, det första avsnittet, det som sågs ur Jacobs ögon. En kyss till exempel. Även om den var mer menad från hans sida än från hennes så kysstes de. Det kan inte glömmas bort. Men visst, varje människas liv kan bara utgå från henne själv. Vår egen sanning finns hos oss alla, även om vi inte vet allt vad andra tycker och tänker om samma sak. Grr, för det. Att man inte kan läsa varandras tankar. Vad allt vore så mycket lättare då, om man visste vad man skulle göra eller säga i varje situation för att det ska passa in i vår gemensamma värld. Tanja, lilla Tanja. Kärleken är grym. Fasar för framtiden då man ska få ta del av Markos uppfattning om tillvaron, om kärleken. Allting kan inte rasa för alla...förhoppningsvis...