Ön i Fågelgatan

Underbara, hemska film. Regissör är Sören Kraqh-Jacobsen, dansk såklart ;). Om andra världskriget då lilla Alex förlorar sin familj; far och farbror för att sättas i koncentrationsläger. Själv gömmer han sig i det judiska ghettot så att nazisterna inte ska få tag på honom. Som sällskap har en liten vit råtta som heter Snow, Snö, och för den läser han högt ur en bok som han fick av sin farbror, Robinson Cruise. Hans pappa lovade att komma och hämta honom, och bad honom då att vänta på honom. När han så ser världen utanför murarna lyckas han komma dit och får möjligheten att komma iväg till en säker framtid tillsammans med en jämnårig flicka och hennes mamma. Han återvänder dock till sitt gömme i huset mittemot för att invänta att fadern ska komma. Dagarna går och råttan dör. I sitt gömställe under stenblock begraver han den och tänder eld på gallret som han använt till att sätta ner tändstickor i för att räkna dagarna. När han så ligger där, ghettot igenmurat för att judarna inte finns kvar - sparkas några stenar ifrån väggen. Fadern stiger ned för att se på det som förut var ruiner, en lekplats för barnen men som nu är bortsprängt. Han ropar ut sin sons namn. Alex vaknar långsamt upp och hör sin pappas röst. "Är du en hägring?" Frågar han sin pappa. "Nej, jag är verklig." Starkt, så starkt. Man sviker inte sitt hopp. Man vågar inte släppa... Precis som Robinson Cruise fick sin räddning av ett fartyg som syntes i horisonten för att komma närmare, finns hoppet där. Från sin öde ö, sitt gömställe kom han till slut hem till sin älskade far. Hoppet är förmodligen det enda man kan förlita sig på, oavsett vad som kan komma att hända.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback