Ser du stjärnan i det blå?

...allt du önskar kan du få.
Kanske inte. Men man kan väl få drömma...

Gick hemifrån och hem (från pappa till mamma) i den stjärnklara natten. Mörkt och kallt, med andra ord. Mörkret kan skrämma, men kylan biter i kinderna att man inte märker av skräcken, torkar ut ögonen (eller tvärtom). Stjärnorna lyste dock högt över mig, gav lite tröst - men vägledning? Hm. Önskar att de kunde ge mer... När man ser upp i natthimlen kollar man ju faktiskt på rymdens barndom. De stjärnor som syns nu kan vara döda, kanske inte alls lyser längre. Ger de fortfarande vägledning, fastän de kanske inte existerar längre?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback