Husrivningar/byggen river även hål i människosjälen
Jag läste nyss i Västerort om ombyggningen av Hässelby strands centrum och att det finns mycket emot det. Att vi är världens farligaste djur, då vi skadar både andra som oss själva, i både klimatförändringar som hembygdshistoriskt värdefulla minnen. Frågan är hur vi ska orka vara människor på vår egen sundhet och brist på förstånd när allt går om intet. Nej, man orkar inte. Det byggs om allt för mycket här i Hässelby. Resultatet blir men för livet både psykiskt och fysiskt, eftersom man bara kan läsa historien i historieböckerna och inte får uppleva den i realiteten. Jag tror man kan anpassa sig ganska bra, trots det. Något jag tycker är ännu värre är att man planerar höghus vid Johannelundstippen, för att få en "stadskänsla". Man borde protestera med att ingen flyttar in så att man blir tvungen att riva. Det här är inte stan! Vi måste värna om våra grönområden. Speciellt tippen!