Forgetmenot

Okej, okej. Ni ska få vara anonyma, osynliga, ni som läser min blogg. Kan ändå inte sluta undra vilka ni är och vad det är som är så bra med just min blogg... Den senaste kommentaren värmde i hjärttrakten på mig. Det bekräftar verkligen min bloggs existens när den egentligen känns som ett eko av mig som ingen hör. Jag kan bli så arg på människor. I verkligheten. Ord som man läser kan man säkert ta till sig mer, eller man vet förstås inte hur det tas och det kan vara på både gott och ont. Men folk omkring en verkar inte vara kloka ibland. Lyssnar de verkligen? Tittar de? Lyssna som om ni hör! och titta på mig som om ni ser mig!
Se mig! Hör mig!

---

Låt mig vara, för fan!