Forgetmenot

Jag ska inte fastna i skrivandets träsk, men måste återigen få göra mig hörd inför mig själv. Dagböcker som sagt... Gick tillbaka i arkivet och påminde mig om att jag visst hade skrivit om dagböcker förut. Två inlägg plus den första, inledande till bloggen. Kul att se sitt eget språk och känna igen sig i det. Jag försöker vara observant i det jag skriver så att jag kan känna igen och ha det i baktanke när jag är i action. Eller kanske är det fel, det sanna sitter ju i flödet och inte bara i det tekniska och genomtänkta. Men jag är ju det jag tänker... Hm, kenpigt. Det är väl en blandning, så länge det inte blir något annat. Bloggen kan hur som helst inte vara annat än hundra procent jag. Om det är något jag ska skriva i självbiografisk form så måste det nästan utgå från bloggen. Ja, jag tänker och tänker...och ifrågasätter. Varför skriva en självbiografi? Vad är det som gör att en självbiografi är en självbiografi? Hur vill jag att den ska se ut? Hur ska jag få det att se ut på ett sätt som jag inte själv har en klar uppfattning om? Kan jag ändå börja? Var ska man börja; från födseln, mitten eller slutet? Kanske blir det något, kanske inte...