Forgetmenot

Flera gånger har jag drömt om något så abstrakt som frånvaro. Det påvisar att man inte bara drömmer om det man ser utan också om det som man inte ser - men är så medveten om. Frånvaro i form av en specifik klunga människor men avsaknad av en som ska tillhöra den gruppen, som jag drömde om inatt. Eller i annat fall i form av ren, sann saknad. Varför drömma om det när drömmar borde innehålla konkreta önskningar? För att önskningarna grundar sig i bristen av det? Ja, kanske det. Nu kan det börja göra mig orolig när jag inte vet vad jag kommer få drömma om, när jag vet att jag kan drömma så. Jag vill ju ha mina drömmar till att kunna fantisera själv, göra mina historier och få vara lycklig där inne. Försoning, frånvaro och undvikande - bevis nog för mig att man känner lika mycket i vaket som sovande tillstånd. Drömmarna är inte bara mina, de påverkas av hela min värld med alla som tillhör den. Jag vaknar som en lycklig människa när jag drömt om försoning, vilket i alla fall det är en bra sak att jag kan känna lycka i drömmarnas värld. Sedan kommer verkligheten ikapp med en ny dag, i väntan på en ny natt och nya drömmar som man dagdrömmer om ska bli minst lika bra som den förra... Men mycket beror nog på humöret från dagen innan och hur man somnar till sinnes av dagens alla intryck. Kan man så ska man nog tänka så lyckligt som möjligt, men ibland kan det vara svårare att förneka det som det verkligen är, oavsett hur mycket man än vill att det ska vara annorlunda...