Man ska alltid lita på magen
Fick ont i magen när jag började åka in mot stan. Caféet låg på Norr Mälarstrand, vilket ju är en mysig miljö, så hur skulle det kunna gå fel tänkte jag. Det kändes fel direkt när vi steg in i det lilla caféet när man dessutom möttes av ett par granskande ögon som tycktes gilla det de såg. Invandrare, inget fel med dem - de kan vara lättare att umgås med ibland när det blir mer lättsamt - men speciellt det manliga könet som gillar blonda, svenska tjejer kan bli lite för mycket av ibland, vilket jag har fått erfara flera gånger. Orkar helt enkelt inte med det just nu. Magen sade nej, nej. Jag pratade inte ens med ägaren utan vi åkte vidare till Hagaparken, fjärlishuset och pratade med ägaren där som verkade vara en snäll men aningen hård och bestämd kvinna. Där kunde jag få provjobba först i mitten av maj. Jag som vill börja nu! Så vi (och magen) accepterade faktum och gick vidare runt lite. Magen tyckte mycket bättre om den nya miljön och det större caféet med uteservering dessutom. Vi hittade in i ett annat café i koppartälten som även det har uteservering, och frågade om jag kunde få jobb där. Jättemysiga personer, en syster och en bror som just nu håller på att ta över stället efter deras pappa. Hon var underbart härlig kvinna; snäll, glad, mjuk och han (uppfattade aldrig deras namn) liknade henne väldigt mycket och bor till och med ute i Hässelby som jag. Halvt skoj halvt allvarlig vet jag inte, även han hade en glad personlighet, sade att han skulle åka in klockan sju på fredag annars kunde han hämta upp mig på vägen. För ja, där ska jag provjobba om bara ett par dagar. Magen är ko lugn och jag jublar. I ett smärre chocktillstånd åkte vi därifrån glada över vår prestation. På vägen hem unnade jag mig själv en glass när magen började kurra och sedan in på biblioteket för att hitta några fackböcker. Hittade nada men fastnade i en bok om fobier. Kan känna igen mig i flera som cellskräck, torgskräck, spindelskräck och socialfobi fastän det inte stämmer in helt och fullt. När jag reste mig upp efter åtminstone en kvart började rummet snurra. Hu, ska man börja svimma offentligt nu också... Jag lär mig aldrig, men lyckligtvis kunde jag hålla mig upprätt fastklamrande vid en bokhylla. Ska man börja jobba på café borde man kanske börja dricka kaffe ordentligt igen så att blodtrycket förhöjs till en rimlig nivå... Allt för mig, allt för magen!