Forgetmenot

Någon snäll person tog sig tid och hittade det borttappade inlägget som jag nämnde tidigare. Om Anders Olsson som jag återigen nu hittade en artikel om. Förut som proffesur vid Stockhoms universitet, men nu ska han alltså sätta sig i Svenska akademin. Huruvida om han ska fortsätta med professuret eller inte fick jag inte helt klart för mig, men det kan han väl inte hinna med. Eller kanske. Varför skulle han sluta? Han får väl leva som han lär. Han älskar sitt jobb, men tycker det är tröttsamt att föreskrifterna säger att också alla humanistiska studier ska vara samhällsnyttiga, och att man måste förklara för studenterna vad de kan bli och jobba med när de läst klart. "Nyttan med humaniora är ju tvärtom att den är onyttig. Att den lär studenterna att reflektera och ifrågasätta. Tar man bort det finns det ingenting kvar. Det är en livsviktig kamp." Självklart är det så, så han får väl själv se sitt jobb som mer ett livsarbete än ett yrke (vilket han förmodligen redan gör). Att tänka är det bästa vi människor kan göra, annars vore vi inte människor. Vi är människor för att vi har en fungerande hjärna med all världens kapacitet. Vad man sedan väljer att göra med det, är en annan fråga. Vi kan utifrån vår tankeförmåga lära oss, ta reda på vad som är "vårt" yrke. Det spelar ingen roll om man har ett yrke inom det humaniora eller inte, det enda som räknas att vi har en vilja att diskutera. Med varandra eller med sig själv, vilket är en bra möjlighet och förutsättning genom just fenomenet blogg.