Forgetmenot

Vit oleander, en film av Peter Kosminsky med med Michelle Pfieffer och Alison Lohman. Även Renée Zellweger hade en roll. Pfieffer passade mer än väl i rollen som Ingrid, mamma till Astrid. Med sitt utseende är hon perfekt att spela en, enligt en replik i filmen, vacker, farlig och stolt kvinna. Hon är konstnär ut i fingerspetsarna och anser sig vara det förutsatt att man är självständig och utan någon tro på Gud. Hon uppfostrar sin dotter som är tecknare, till att bli som hon. När Ingrid mördar sin älskare får hon livstidsstraff i fängelse och Astrid tvingas bo hos en fosterfamilj. Hon tvingas flytta därifrån till en ungdomsanstalt och Ingrid försöker styra henne där hon sitter i fängelset då hon inser att dottern förändras och börjar gå i kyrkan. Hon lyckas ganska bra, men Astrid förändras bara ännu mer och besöker henne för sista gången då hon vill att dottern ska ljuga för hennes skull i rätten. När hon ser att dottern har färgat håret svart, bär kors runt halsen och är hårdsminkad tvingar Astrid henne att berätta sanningen om sin pappa i utbyte mot att hon ljuger för hennes skull. Som ett sista försök att be sin mamma om hjälp för att bli sig själv, ber hon om att slippa få ljuga för henne. Men hon inser att hon gjort en deal och att hon fått sin del och går fort därifrån. När man ser henne stå utanför domstolen i väntan på att få komma in, trodde jag först att hon skulle tala om sanningen och på det viset förlösa sig själv från mamman. Men när hon kommer in är allt redan avklarat och advokaten säger till Astrid att hon blivit tillsagd av mamman att låta henne vara. Ingrid är på väg ut genom dörren när hon vänder sig om och ler mot dottern. Två år senare får Ingrid sin egen utställning inifrån fängelset, som blir kallad en triumf. Ingrids replik: Love humiliates you. Hatred cradle you är inte långt ifrån sann, men ändå psykotisk. Astrids sista repilk är fin och summerar filmen. Ska jag själv göra det, vilket jag väl med detta inlägg har gjort, säger jag bara att den är oemotståndlig stark och lämnar en inte oberörd. Bra historia och välgjorda karaktärer.