En ödesmättad dag
Dagen efter julafton är en ganska ödesmättad dag. Julafton är en helig dag, är alltid den samma. Men juldagen, den är inte alls en bra dag för mig. Sitter spänd och orolig, något rastlös och vill bara att den ska ta slut. En fin dag, men mörkret kommer snabbt inpå och skrämmer. Håller en i sitt järngrepp. Men idag gör jag som många andra brukar göra juldagen till ära, gå ut och ha kul. Bättre det, att träffa bästa kompisen och kunna glömma bort vilken dag det är än att sitta helt still och våndas. Blir ju såklart en annorlunda sysselsättning en sådan här dag, den här dagen. Hur det kommer att bli eller urartas återstår att se. Men känner jag oss rätt är vi väldigt bra på att helt spontant sätta oss någonstans så att kvällen inte riktigt blir så man tänkt sig. Skönt det! om det är positivt vill det säga...