Paryfmen
Parfymen handlar om Jean-Baptiste Grenouille som föds utan kroppslukt. Istället får han en ovanlig förmåga, att kunna känna dofter på stora avstånd. Hans största passion blir hans besatthet, att skapa den ultimata parfymen av de kvinnors kroppslukter han finner goda.
En mycket atmosfärisk film. Den är verkligen fin och jag gillar den starkt. Den är inte dramatisk fastän det handlar om en mördare. Men det är som jag funderade på förut, om antagonisten (hjälten) och protagonisten (den onda) alltid är de samma oavsett huvudperson. Att det inte är huvudperson kontra fienden, utan även den onda kan vara huvudperson, och att man därför sympatiserar med honom. Atmosfär som sagt, när allt handlar om doft. Något som man egentligen inte kan visa på i bild. Mycket näsor, och känslan av lukt. Stora, vida vyer. Känsla. Man visar det, ja. Men man känner inte doften själv. Med ord kan man i alla fall berätta vilken sorts lukt det är, om det luktar något speciellt. Men visst, kroppsdofter kan man väl inte riktigt bestämma och beskriva. Det är en jättebra film, mycket bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Väldigt speciell. Det känns som att det handlar om Jesus, en enkel fattig man med en stor förmåga. Jag vet inte, men att det handlar om moral och identitet är givet. Men man får det ju till och med berättat för sig att med parfymen kan han göra vad som helst, till och med att genom ett brev till påven få honom att tro att han är Messias själv. Men en sak kan inte parfymen göra - det är att älska, och bli älskad. Tankeväckande film. Ska man spinna vidare på att det finns en bakomliggande tanke om Jesus, kan filmen vara något som påvisar vad som kunnat hända om Jesus blev sedd som den Han var. Om han fick leva och göra världen till en bättre plats. En väl sevärd film - se och avgör själva!
En mycket atmosfärisk film. Den är verkligen fin och jag gillar den starkt. Den är inte dramatisk fastän det handlar om en mördare. Men det är som jag funderade på förut, om antagonisten (hjälten) och protagonisten (den onda) alltid är de samma oavsett huvudperson. Att det inte är huvudperson kontra fienden, utan även den onda kan vara huvudperson, och att man därför sympatiserar med honom. Atmosfär som sagt, när allt handlar om doft. Något som man egentligen inte kan visa på i bild. Mycket näsor, och känslan av lukt. Stora, vida vyer. Känsla. Man visar det, ja. Men man känner inte doften själv. Med ord kan man i alla fall berätta vilken sorts lukt det är, om det luktar något speciellt. Men visst, kroppsdofter kan man väl inte riktigt bestämma och beskriva. Det är en jättebra film, mycket bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Väldigt speciell. Det känns som att det handlar om Jesus, en enkel fattig man med en stor förmåga. Jag vet inte, men att det handlar om moral och identitet är givet. Men man får det ju till och med berättat för sig att med parfymen kan han göra vad som helst, till och med att genom ett brev till påven få honom att tro att han är Messias själv. Men en sak kan inte parfymen göra - det är att älska, och bli älskad. Tankeväckande film. Ska man spinna vidare på att det finns en bakomliggande tanke om Jesus, kan filmen vara något som påvisar vad som kunnat hända om Jesus blev sedd som den Han var. Om han fick leva och göra världen till en bättre plats. En väl sevärd film - se och avgör själva!
Kommentarer
Trackback