Forgetmenot

Det som kändes mest viktigast och givande med dagen var ändå den reflekterande biten av manligt kontra kvinnligt, och huruvida man ska förhålla sig till normen i samhället och att våga gå sin väg och vara den man är. En uppgift var att ställa sig på en linje från 1 - 6, där ett stod för hundra procent kvinnligt och sex för hundra procent manligt. Man skulle först ställa sig på den plats som man tycker/känner att man ser sig själv vara, och sedan på den plats där man tror/tycker att så ser andra på mig. På en skala från ett till sex finns ingen mittsiffra, och därför avstod ett par från att ens ställa sig i frågeställningen, en av dem en lesbisk. Själv ställde jag mig på siffra 3. Mitten, men ändå på den kvinnliga sidan. För jag är ju trots allt tjej, även om man vill vara könlös och hellre vill ses som en person. Skulle jag ha stått på siffra ett skulle det ha känts som om jag gjorde mig till feminist, och det är jag inte. I och med det vill jag dessutom tillägga att jag är emot feminismen, inte för att kvinnor inte ska vara jämställda med män, men att jag personligen tycker att det är delvis diskriminering mot män genom den. Jag är i mitten som sagt. Plus att jag inte känner mig kvinnlig till hundra procent. Hur andra ser på mig däremot, då förflyttade jag mig ett steg bakåt. När jag tänker efter nu kommer jag på att det såklart kan bero på vilka det handlar om, och i vilka situationer. Samhället överlag var det tänkt att ses om, men det jag hade i åtanke var en reaktion, som jag fick för ett par veckor sedan som jag inte glömt än, som väcktes av ett beteende mot mig. Någon, en kille till och med, som gjorde sig lustig över mig för att jag var så exalterad över bra musik. Som att jag vore en tvättäkta tjej. Nu får det inte låta som att jag är bitter, för det är jag inte. Jag blir bara fundersam. Och rädd. Rädd för att jag kanske är en del av normen, eller faktiskt är i normen som om jag vore så jävla normal. Som om att jag skulle vara vilken tjej som helst. Som att folk kan kolla på mig och bedöma vem jag är, utifrån sina ögon - för det kan dem inte!