Forgetmenot

Jag och M, vi har blivit väldigt julinspirerande. Igår gjorde vi egnagjorda brända mandlar, och idag gjorde vi ett fynd på tio röda julgranskulor för tio kronor. Utan att vi hade en gran. På vägen hem från affären såg vi dock en liten gullig gran på sidan av vägen, inne i skogen. Det gick inte bra att bryta av den, så vi gick hem. Vi kände oss nästan som tjuvar i natten när vi åter var ute igen, med en brödkniv i handen, för att såga av den, haha. Vi gömde oss i buskarna när det kom ett par bilar körandes förbi, om inte annat såg det ut som om man satt och kissade. Vi gör minnen tillsammans, påpekade vi. Tillbaka hem, klä granen och lyssna på jullåtar. Whams Last Christmas är bäst. Till det har vi dessutom skrivit julkort, en ny hobby som jag börjat med. Det har jag aldrig gjort förr, när jag bott hemma. Det har ju liksom inte funnits någon direkt anledning, samma princip som med att prata med mamma eller pappa nu för tiden. Mycket roligare nu, när man inte bor hemma och har mer att prata om när man väl hörs av. Men julhälsningarna har inte sänts till varken mamma eller pappa. Dem hör jag ju av i alla fall, och jag kommer ju snart hem till dem. Tycker att det finns andra som kan uppskatta ett kort mer än just dem, sådana som jag kanske inte kommer träffa i jul ens. Plus att de bor på två skilda håll. Det skulle definitivt dimpa ned ett kort i brevlådan hem om det fanns ett hem, en familj på en plats. Men nu, nej det känns onödigt.