Att betrakta sig själv genom andra

När jag idag pratade med min terapeut började hon fråga ut mig vad jag tror att folk skulle säga om mig. Omöjligt att veta var det första jag kom att tänka på. Vad vet jag om vad folk tycker och tänker om mig? De kan ju tänka precis hur som helst. Jag gjorde dock ett försök när hon började med min bästa kompis som exempel, vidare med en annan nära kompis, lärare, mamma/pappa, mormor/morfar, de jag träffade i Molkom och de på Åhlens. Under tiden hade hon skrivit ned ord jag hade sagt, och de flesta var-  tro det eller ej - ganska positiva. Jag försökte låta bli att tänka ord som snäll och söt. Genomgående ord var blyg. Dock med olika tunga betydelser för olika människor. Många vet även att jag är väldigt tuff. Envis är ett bra ord att beskriva mig med också. Jag trodde det skulle vara lättare att veta om de som är närmast mig, men det kanske är tvärtom? De vet ju ändå hur komplex jag är. Man har ju lekt leken ibland med kompisar då man ska säga tre ord om varandra, oftast bra. Att så dra sig till minnes vad man hört om en gör saken lättare. Av en lärare hörde jag en gång kommentaren "liten tjej med stor personlighet". Av pappa har jag hört att jag är jävligt envis, vid ett tillfälle då jag inte ens själv visste det först i en speciell situation men som var helt riktig. Och vad tycker egentligen föräldrar om det man själv tycker är en utmaning? Vad anser människor är mod och när man är stark/svag? Nyttigt och intressant att tänka ur annorlunda perspektivet var det i alla fall. Skulle vara kul om det verkligen stämmer överrens i verkligheten, men varför inte? Jag tänkte ändå om mig som den jag antagligen syns som och inte bara det jag själv vet om mig..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback