En i gänget

Jag var bara tvungen att lägga in Trasdockornas sång. Jag råkade få den på hjärnan idag och satt såklart och nynnade på den utan att kunna hela texten utantill. Blir man galen eller inte..?  Jag älskade dem när jag var mindre och såg på barnprogram. Det tillsammans med Pingu och Alfons Åberg var mina absoluta favoriter när de kunde komma på Björnes magasin. Björne var min riktiga idol. Enligt vad jag fått berättat för mig kunde jag stå framför teven och fläkta med armarna och skrika gaggligaggliga för att jag så gärna ville se Björne. Men det kom ju inte förrän klockan sex på kvällen. När mamma sedan förstod att det var det jag så längtansfullt väntade på hela dagarna spelade hon in ett helt band med bara Björne, som hon satte på när jag var rastlös. Varför jag kom på att tänka på trasdockorna just idag bara sådär har jag ingen aning om. Tanken på att vara trasdocka slog mig och skrämde mig halvt till döds när jag insåg att vi alla förmodligen är små trasdockor. Så varför kan vi bara inte inse det om oss alla så att vi även kan lappa ihop oss så att vi blir levnadsdugliga?  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback