King Kong, finaste kärleksfilmen
Det var andra gången jag såg filmen igår. Så bra, så fin. Så sorglig! Otroligt hur man kan trickfilma blicken hos Kong när han ser på henne. Hur han fnyser åt hennes försök att underhålla honom, tittar bort och sedan börjar skratta när han börjar leka med henne. Vilken respekt han måste ha när han faktiskt låter bli henne när hon säger nej. Arg blir han och vet inte vad han ska göra eller vart han ska ta vägen, men ändå. Så gulligt. Även blicken hos honom när han förstår att hon tyr sig till honom när hon jagas av dinosaurier. Är man stor och stark ska man vara snäll. Kul att se när han dödar en dinosaurie genom att bända isär käken på den och sedan leker lite tafatt med den. Haha så härligt. Jag har en viss äckelförtjusning för sådant där, att dra isär. Jag lekte med ett skärsår på det viset en gång, tänker inte utveckla mitt sjuka begär - men som sagt, det får mig att vilja tugga hårt på någonting. Åter till King Kong, hans vädjande ögon som tittar på henne när han somnar av kloroform, när hon somnar i hans hand och när han mot slutet sitter uppe på toppen av en skyskrapa och tar sig för hjärtat för att visa att han tycker att det är vackert - ja, hela filmen är vacker. Vill ha en riktig björn/apkram av honom!