Press
Pressen lägger sig tung över mina axlar och får det att spänna och värka. Massage kan få det att släppa för en liten stund, men sedan tynger det ned igen, tvingar mig att hålla mig uppe trots att det är tungt. Helst vill jag lägga mig ned, men gör jag det tror jag att jag dör. Hur länge kan man orka sig uppe om man inte har någonting kvar? Hur kan man fortfarande vara upprätt när allt man tror sig ha är ingenting? När man förlorat ännu en gång? Hur kan man vara så dum att man tyr sig till just det man inte vill komma nära igen? Sitt eget fel? Om man vill en sak men får en annan borde det inte vara ens eget fel. Man har ju inte bett om det själv. Men hur kan man protestera när man vet att man egentligen vill ha det man får? Får man, tar man. När det ännu inte blivit ett krav är det inte lika självklart att ge tillbaka. Det man ger får man tillbaka, förhoppnignsvis. Men är det något man får och inte kan ge tillbaka, drabbas man av dåligt samvete. Man får då dåligt samvete på grund av det, eftersom man vet att man vill ge mer än det man kan och har att ge. Plötsligt har det blivit ens eget fel, eller? Varför annars så svårt, fast varför så obegriplgt.. ?