Forgetmenot

50 first dates - Ganska sorglig film som man gjort humoristisk. Att alltid vakna upp och få göra om samma dag för att kunna leva ett någorlunda bra liv den enda dag man lever. Att alltid på nytt lära känna sin pojkvän och inse att han är ens egen. Det måste vara en extremt ohållbar situation för alla, inklusive henne själv även om hon inte minns från början. Ett tag trodde jag att det kanske kunda sluta lyckligt, att hon kunde komma ihåg honom, men det skulle inte vara möjligt att göra ett sådant slut. På sätt och vis slutade det väl bra eftersom det enda hon behövde göra var att se filmen om sitt liv innan hon steg upp på morgonen. Ändå tänker jag att man borde känna fysiskt att något kommer inifrån; drömmarna om honom, brist på närhet, lukten av honom på sig. Något borde bevisa för en att man i alla fall har glömt bort något, även om man inte riktigt vet vad. Samtidigt borde det vara hundra procent underbart med varje första kyss som man får vara med om. Borde bli krävande för honom dock att alltid bete sig nykär när man egentligen åldras tillsammans. Hm. Som sagt, det var en film som jag inte hade för avsikt att se efter att ha sett reklamen för den i över en vecka. Bra att jag såg den, varje ny film är en ny erfarenhet, vetskap i mitt livsregister. Mycket gulligt med den hyperintelligenta valrossen och den lilla pingvinen. Jag antar att detta inte kan hända i verkligheten, teoretiskt möjligt är det säkert - annars kan man väl inte ens göra en film om det? - men i praktiken, nej! Men vem har inte fantiserat om att få uppleva den första kyssen igen...