Forgetmenot

Shit, vad är det som händer med mig?!? Om det inte är för att min toleransnivå har sjunkit vet jag inte vad det är. Drack inte mer än två glas vin, i november kunde jag dricka dubbelt så mycket. Måste bero på den senaste veckans mathållning. Påminner om det som hände för nästan exakt ett år sedan när jag inte åt på åtta dagar och gick ned fyra kilo. Jag som lovade mig själv att aldrig igen låta det hända, straffbart eller inte. Psykisk räcker väl och blir över. Aldrig att man ska behöva lida fysiskt. Ändå är det det psykiska som triggar igång processen som gör att man inte vill äta. Det förvandlas till fysiskt ont för kroppen, när det minskar magsäcken så att man inte ens får i sig det som man borde få i sig. Fick inte i mig någonting igår. Små, små klunkar vatten försökte jag få i mig men som istället utlöste spyattacker. Fredagsnatt till natten till idag höll det i sig. Någongång tidigt inatt, när jag stod böjd över toaletten, trött på hela situationen att gå fram och tillbaka till sängen kände jag mig bokstavligen helt ut och in vänd, men tydligen inte tillräckligt. Mitt upp i allt kurrade magen som en tok, fastän jag visste att jag inte skulle få behålla det. Vatten var enda alternativet, fastän även det kastades upp och gjorde mig ännu mer torr. En gång kände jag att jag ville, att jag skulle behöva spy men inte kunde. Vad gör man, om inte snabbt dricker ett glas vatten som lika snabbt kommer samma väg tillbaka. Inte visste jag att vatten kunde vara så gott! Och ack så svårt att få ned bara det. Tack och lov har jag fått i mig lite idag, druckit två koppar te och utgången filmjölk. Ingenting slår dock vatten. Helt vanligt vatten, inte för kallt och varken för stora eller små klunkar. Lagom så att man känner den icke-existerande smaken och hur det känns när det mjukt och lenande sköljer halsen.