Filosoferar i sängen
När jag vaknade inatt trodde jag att det var för att jag somnade smått, eller snarare ganska berusad. Kunde inte somna och var tvungen att gå upp för att dricka bort det tjocka som man alltid får när man är bakis. Gick och lade mig klockan två, drygt tolv timmar tidigare satt jag och sällskapade hos min mormor och morfar över en fika. Lärde mig då att en sängfösare inte är en sängfösare som man tar på kvällen, utan att det är en som man gav sina drängar förr i tiden på morgonen för att få upp dem fort. Inte så konstigt egentligen, det heter ju sängfösare. Man föser någon ur sängen. Man sover ju i själva verket dåligt. Så varför har det blivit ett begrepp som man nu för tiden använder på kvällen? Så jag trodde förstås ett tag att det bara av vetskapen om det som spökade för mig. Sedan låg jag i säkert en timme åtminstone och försökte somna om på nytt. Ville ju ha sömn för att inte behöva sova bort hela dagen till framåt tolv som jag gjort de senaste dagarna. Jag kände mig inte helt klarvaken men mina tankar vandrade hejvilt, kom bl.a. på en, enligt mig själv just då, jävligt bra idé till en berättelse som isåfall skulle behöva lite research av framförallt en polis (min faster) och en kille (en macho helst, men killar som killar ;) ). Sedan började jag känna mig hungrig och kissnödig. Jag gick upp igen och passade samtidigt på att tända en lampa för att se hur mycket klockan var. I vanliga fall brukar jag inte tända för att inte låta ögonen behöva anpassa sig efter mörker, ljus, mörker. Klockan chockade mig genom att visa på några minuter över åtta. Vad är det som hindrar mig från att gå upp då? Frågade jag mig själv. Hade inget svar. Tydligen inte fyllesömn, bara ovanligt morgonpigg. Satte på datorn och nu sitter jag här. Himlen har gått från svart till grått och det snöar. Ser ut som blötsnö, inte vitt på marken i alla fall, inte alls fina snöflingor. Isåfall hade jag dött av längtan efter en kyss. Vad ska man säga, en bra start på 2008..?