Forgetmenot

Det är den vackraste, underbaraste film jag någonsin sett. Den som bygger på den riktiga Ramon Sampedros liv och hans bok Letters from hell. Måste läsa! Det handlar alltså om denna man som älskar livet och som en dag råkar ut för en olycka när han bryter nacken vid en dykning. I nära trettio år blir han sängliggandes i sin kamp för sin rätt att avsluta livet på ett värdigt sätt. Titeln kommer ifrån att han själv säger att han inte kan komma ifrån andra, att han är så beroende av andra att man till slut lär sig att gråta med ett leende. Att det är det enda han kan göra. Ingenting kan han göra själv eftersom han inte kan röra sig. En kvinnlig advokat som kommer för att hjälpa honom att få igenom sin rätt att få dödshjälp är även hon utsatt för en obotlig sjukdom då hon ibland får infarkter. Han valde ut henne själv då bara en sådan människa med samma förutsättningar kan förstå hur det är att inte vilja leva i en sådan position. En onåbar kärlek mellan dem skildras på ett väldigt fint sätt, och jag fullkomligt älskar då man får se hur han i sina drömmar kan flyga iväg, upp över spaniens natur och havet till den plats där han tror att hon kan finnas. Där och då kan han som först röra vid henne. Hon bestämmer sig för att själv ta livet av sig för att också kunna hjälpa honom men sviker genom att fortsätta leva. Han får svårt att gråta leende då han inte kan förstå varför det är fel på honom, varför han inte kan vara normal, varför han vill dö. Det finns en annan kvinna som hälsar på honom och som börjar älska honom. Han talar om för henne vad kärlek till honom skulle betyda, vilket hon så småningom förstår och ger honom. Filmen får 20 av 10 från mig. Underbart gjord, bra skådespeleri, fina miljöer, bra historia med både hjärta, smärta och humor. Huruvida den är moralisk eller inte ska jag inte diskutera nu, men som sagt - livet ska inte vara en skyldighet, det ska vara en rättighet.