Forgetmenot

Ja, den frågan var ofta återkommande i min barndom nattetid om jag skulle till att sova med andra. Till svar fick jag att tänka på nåt kul. Att tänka vet jag av egen erfarenhet inte hjälper så vidare mycket. Tänker man på något intressant vill man ju tänka på det istället för att somna. Man blir ju snarare pigg av att tänka. Beror väl kanske lite på vad man tänker på, ja. Och de senaste fyra, fem åren har mina tankar inte varit så roliga. Mest minnen som håller mig vaken om nätterna. Jag vet inte hur många gånger jag om och om igen gått igenom minnen genom åren. De är analyserande och ångerfulla. Får mig att vilja dö i sömnen, men som istället håller mig vaken om nätterna. Funderingar om vad man kunde ha gjort annorlunda. Ingenting kan man göra där i sängen. Det är som sagt bara tankar. Tankar som sprutar ur mig och gör kudden blöt. Tankar som får mitt hjärta att värka för att det fått vara med om dessa "minnen" jag har. Min mormor sade något klokt en gång för länge sedan; du behöver inte sova, vi ska bara vila lite - snart ska vi upp igen. Det har jag som sagt nu som först kommit att tänka på och tagit vikt av, när jag själv funnit ut hur man på bästa sätt somnar. Man ska inte koncentrera sig på att somna, för då somnar man inte. Man ska tänka sina tankar som moln som man blåser bort. På så sätt kan man dessutom obs. inte koncentrera sig, bara uppmärksamma sina andetag och låta sig flyta med i dem så som de är. Men att säga till sig själv att man kan tänka sina tankar imorgon är ett oundvikligt dilemma har jag kommit på. I alla fall om man heter Sofia. Det kan skjutas upp, visst. Men man glömmer inte bort sina tankar. Så vad är slutsatsen, för att inte behöva fortsätta i all oändlighet - tänk dina tankar! Troligtvis, vilket jag själv fått erfara - somnar man till slut av ren utmattning.